Kliar mig i huvudet och synar noga alla synliga delar. Inget konstigt, allt ser ut som vanligt. Men nähä, själva låssprinten har visst gått av meddelar maken som tagit sig en närmare titt. En liten löjlig avbruten plastbit har satt stopp för tumlandet. Men man kan ju inte säga annat än att den har gjort sitt jobb under många år, modellen är från 1992 visar det sig, och följde med huset. Google meddelar snabbt att reservdelar bara är att glömma till en så antik pjäs. Så klart. Ett besök på en av teknikjättarna gör det tydligt att det hänt en del på tumlarmarknaden på trettio år. Ska vi ha en kondenstumlare eller en med värmepump eller frånluft? Vi tittar på varann och har ingen aning. Vad är det ens? Expediten hjälper till att reda ut begreppen och undrar vad vi har idag. Ingen aning. En vanlig, typ. Till slut blir det en kondensvariant eftersom det inte sett ut som om den gamla har någon form av anslutning annat än eluttag, men när vi tar bort den ser vi ju att den har ett utblåsrör. Ja ja, det blir nog bra. Men jag är ännu inte sams med den nya, energisnåla apparaten som tar minst fyra timmar på sig att torka minimalt med tvätt, där det med den gamla tog 30 minuter. Hur kan det vara bättre och energisnålare? Och jag tvivlar på att den kommer att hålla i trettio år.
Teknik underlättar vardagen på många sätt och det skulle vara mycket svårt att klara sig utan till exempel tvättmaskin och mobiltelefon, men det är ju så tråkigt! Först att köpa och sen om det inte funkar. Telefonen, som är en budgetvariant inhandlad för drygt ett år sen för att komma ner i månadskostnad, har betett sig mycket märkligt på sista tiden och måste startas om någon gång per dag för att funka. En ny måste inhandlas, snarast. Men det tar tid och får mig alltid att känna mig som en idiot för att jag inte fattar allt försäljaren går på om, gällande ramminne och det ena med det tredje. Jag vill mest ha en bra kamera och att allt ska fungera störningsfritt. Det senaste tekniska tillskottet hemma är en ny baslåda till stereon, då den gamla tydligen inte dög längre. Maken spelar glatt så högt att rutorna skallrar och tavlorna hamnar på sned. Men visst, det är ju jättebra ljud. Tur att vi inte har några nära grannar.
Ute öser regnet ner igen, som så ofta under denna majmånad. Jag längtar ut, till syrenerna och de blommande päronträden. Kanske juni blir bättre. Väntandets ädla konst har jag övat mycket på det senaste året.