Kommer på mig själv med att inte kunna sluta, tillbringar flera timmar i soffan framför olika rapporteringar, och nojar ihop fullständigt. Vad är det som händer? Det här är inte jag. Vanligtvis är jag en sansad person, grips inte av panik, tar det lugnt och tänker efter. Men det går inte nu. Jag dras med. Lyssnar och analyserar. Lät det inte lite hoppfullt där ändå? Det kommer nog att ordna sig. Fast nej, det där lät ju som rena domedagen. Ramlar ner igen. Det kommer inte att ordna sig.
Beroende på vem jag pratar med, dras jag hit och dit. “Det dör fler varje år av den vanliga influensan”, alltså lugnt. Men “det här är ett helt nytt virus som vi inte har nåt immunförsvar mot, så det är mycket värre”, alltså inte lugnt. “Man kan inte gå runt och vara rädd för allt hela tiden”, nej sant, men lite försiktig ska man väl ändå vara? “Alla kommer att drabbas, det är bäst att bunkra, mat och mediciner, handsprit och munskydd”, ok, hjälper det då? “Res som vanligt, om det inte är till ett drabbat område”, låter ju bra. “Det är bara att ställa in fattar du väl, hur svårt ska det vara?” Jag bör alltså inte åka till London om två veckor?
Coronaviruset härjar och hela världen har blivit galen. Donald Trump, på sitt vanliga clown-manér, verkar tro att det bara är att stänga landets gränser, så ordnar sig allt. “Great America” klarar sig kanske utan resten av världen, men vi andra då? På bara någon generation har vi tappat så mycket kunskaper i matproduktion, självhushållning och överlevnad att vi enligt experter skulle klara oss endast några dagar på det som produceras i Sverige. Skrämmande tanke. Allt går inte att lösa med några klick på telefonen, finns det ingen mat eller andra förnödenheter, kan vi heller inte beställa det på nätet.
En del påstår att människors oro är ett större hot än själva viruset. När människor t ex panikhandlar all tvål som finns i affärerna kommer det inte att hjälpa, eftersom andra då blir utan och alltså kommer att sprida smitta.
Det enorma informationsflödet är en orsak till hysterin, det går inte att värja sig. Vad är sant och inte? Här blir det extra tydligt hur svårt det är att sålla bland alla artiklar och uttalanden. Det är också svårt att inte se framför sig alla katastrofscenarier som film och tv så hjälpsamt byggt upp åt oss under alla år, komplett med ödesmättad musik och allt.
Närmaste framtiden får utvisa hur det blir. Det kanske inte skadar att vi blir väckta ur vår Törnrosasömn. Hur förberedda är vi egentligen? Jag tvättar händerna några gånger extra och försöker behålla lugnet. Ta hand om er!