En kväll helt nyligen när jag skulle gå och lägga mig, insåg jag att hela dagen gått åt till att leta efter mina borttappade nycklar, glasögon, mobil, plånbok och därefter nycklar igen. Sedan tror jag att jag svimmade. När jag vaknade igen hade jag semester.
Jag är väldigt glad över mitt arbete, och jag är väldigt glad över min semester. Tänk, förr fanns det de som jobbade ett helt liv utan någon semester alls. 1938 blev det i alla fall lagstadgat med minst två veckors betald semester i Sverige. I dag säger den svenska lagen att alla som har en anställning har rätt till minst fem veckor betald semester. Många, däribland jag, har ännu längre semester. Ännu en gång är jag tacksam över att vara född i Sverige, som är ett av de länder med flest betalda semesterdagar. Hade jag varit född i USA hade jag bara haft rätt till 15 betalda semesterdagar enligt lagen och ändå, läste jag i Svenska Dagbladet, har var femte anställd i USA inte någon semester alls.
Vad gör jag då på dessa underbara semesterdagar förutom att gå långa hundpromenader och umgås med vänner som jag annars inte hinner träffa? Tja, en del av tiden passar jag på att jobba. Jag som har förmånen att ha en stadig inkomst varje månad har råd med lyxen att faktiskt jobba en del gratis med saker som känns roliga och viktiga. Genom åren har det blivit ganska många timmar på ridskolan. Dels för att jag älskar hästar förstås, men också för att Ryttarkamraterna är en förening som fungerar som fritidsgård för många barn, ungdomar och vuxna. När hästintresset förenar spelar varken kön eller ålder så stor roll.
Ibland jobbar jag i nätverket Hjälpsamma Finspångare. Bland annat får vi varje vecka kläderna som inte blivit sålda hos Hans och Greta. Vi sorterar kläderna och skorna i storlekar och delar sedan ut dem till människor som inte har pengar att köpa för. Människor som söker hjälp hos till exempel kommunen, BVC eller hos kyrkorna kan bli hänvisade till oss. På bara några månader har cirka 40 familjer fått påsar med kläder, skor och sängkläder.
Lite semestertid har också gått till att gifta bort min ena dotter. Hennes svärmor och jag gick i samma klass och efter skolan brukade vi umgås på fritidsgården. Nu är våra barn gifta med varandra, och det är en fantastisk svärson jag fått. Vem skulle annars laga mitt växthus och byta däck på min bil?
Det är häftigt att känna finspångare i generationer tillbaka. Lika häftigt som att lära känna nya spännande människor som flyttat hit under senare år. För det är ju tur att inte alla barndomsvänners barn gifter sig med varandra. Då skulle det ju snart bli inavel i Finspång. ;)