Vaknade i morse och fick omedelbart den där känslan i kroppen, dags att ta en långpromenad igen!
Så efter att någon del i hjärnan uppmanat: Upp nu Jonasson och slå rumpan i taket, befann jag mig snart efter en god frukost på vägen igen.
Och eftersom jag aldrig har något som helst i kommunikationsväg med mig utan tankarna får styra och ställa som dom behagar vill jag gärna idag prata lite om min hjärna.
Tänk detta organ, med en vikt av ett till ett och ett halvt kilo, vad har du varit med om under alla de sjuttio år jag fått vara med? Upptäckter som barn, glädje och ilska, sorg som förtvivlan, längtan, lycka, överraskningar, besvikelser, kunskap, slutsatser ja allt som hör livet till. Hur det är möjligt att i minnets skafferi leta fram händelser långt bak i tiden, t.ex. fragment av mycket tidig barndom med bilder av, med den tidens besvärligheter; dåliga, kalla bostäder. Att sedan få flytta in i hyreshus med toalett och badkar, senare i eget hus med eget rum i tonåren. Allt detta under beskydd av föräldrar som under alla år fick kämpa för allt detta: att vi skulle få det bra! Hur har allt detta fått plats i detta lilla organ som kallas hjärnan kan man undra och hur kommer det sig att den ibland används så till den milda grad fel? Jag tänker på orättvisorna i världen, krig och dödande. På de katolska prästerna som gett sig på barn, hur är detta möjligt att göra så och samtidigt kalla sig för en troende människa! Jag tänker också på den nya tiden som vi har med ungdomar som måste ha sin mobiltelefon påslagen t.o.m. på natten för att inte gå miste om något. Inte så konstigt att barn- och ungdomspsyk har långa väntetider, stackars barn! Ibland undrar jag och min hjärna om inte utvecklingen har gått snabbare än vi någonsin kunnat anat. På vandringen idag kunde jag inte undgå att se alla robotgräsklippare som ljudlöst går fram över gräsmattorna. Vi är snart inte så många kvar som klipper gräset manuellt, men lite motion skadar inte. Till staden återkom jag efter en stärkande milvandring och då slår det mig: vad är det som händer med vår stad: affärer slår igen, skyltfönster gapar tomma på sina håll, Apoteket bara försvann så där. Frisörsalonger har alltid behövts och mat behöver vi i form av pizza. Men tänk den dag då någon kommer på att om man skall klippa sig eller på annat sätt behöva göra sig fin i håret: en robot klarar skivan. In i ett litet bås, några tryck på knapparna och roboten fixar till dej till största belåtenhet. Låter som utopi men..... Väl hemma nu så fick jag skriva av mig alla tankar som min hjärna och jag kom överens om och i och med detta tackar jag för uppmärksamheten för idag från en precis nybliven farfar till en ljuvlig liten tös som kommer att få heta Ester. Välkommen till vår värld och i detta instämmer också farmor. Vi är så glada!