Och tänk, under en vecka hinner man läsa massor när man ligger i solstolen och försöker få lite bränna inför hemfärden.
Jag hade plockat med mig ett exemplar av fotbollsmagasinet Offside från hösten 2019, som inte hade blivit läst tidigare och där fastnade jag framförallt för en artikel under rubriken ”Une grande tragédie” skriven av Henrik Ekblom Ystén.
Han berättar om det svenska fotbollsproffset Gunnar ”Säffle” Anderssons livsöde. Det var i fjol 50 år sedan Gunnars hjärta gav upp i korsningen Rue Sainte och Rue Breteuil i centrala Marseille, den stad där han blev ”ett” med alla fotbollsfans men tyvärr övergavs mer eller mindre när karriären på fotbollsplanen var över.
Gunnar hade inte skaffat sig någon utbildning utan bara gått vanlig folkskola. Redan som 14-åring började han utmärka sig i IFK Åmåls nybildade pojklag. Han var inte särdeles snabb, inte heller särskilt teknisk, men hade sitt skott och mål öste han in. Redan som 16-åring debuterade han i Åmåls A-lag och snart hade IFK Göteborg fått upp ögonen för honom. På den tiden var det 90 dagars karens om man skulle byta klubb. Gunnar gjorde ett par inhopp i IFK Åmål och då blev Göteborg sura och avbröt övergången.
Man återkom dock året efter då Gunnar gjort 34 mål på 18 matcher. Gunnar var då i lumpen i Vaxholm men rymde från militärtjänstgöringen för att debutera i Göteborgs tröja. Gunnars debut blev succé då han gjorde båda målen (2-1) i en träningsmatch mot Örgryte. Han fick dock vänta med debuten i allsvenskan då det gått för kort tid sedan han lämnat Åmål. I stället hyrdes han ut till FC Köpenhamn och gjorde stor succé i en turnering med storklubbar som FC Barcelona och brasilianska Palmeiras. På plats där var också Olympique de Marseilles president, Louis-Bernard Dancausse och han fastnade direkt för svensken.
Gunnar blev dock avstängd ett år av Svenska Fotbollförbundet för brott mot amatörreglerna då han och hans dåvarande fru fått möbler av Göteborg till sin nya lägenhet. När sedan VM spelades 1950 i Brasilien tvingades Gunnar stanna hemma för att slutföra lumpen han rymt ifrån då myndigheterna i annat fall hotade med två månaders fängelse.
När landslaget kom hem som bronsmedaljörer från Brasilien ökade intresset för svenska spelare och först att skriva på för Olympique Marseille var Dan Ekner från IFK Göteborg och även Gais´ Gunnar Johansson blev fransman. Sedan var det Gunnars tur att flytta ner och succén var snart ett faktum. Gunnar öste in mål, 1951/52 gjorde han exempelvis 35 mål på 34 matcher, fullt i klass med exempelvis Gunnar Nordahls sagolika karriär i Milan.
Gunnar blev mer och mer fransman och 1954 ansökte han om franskt medborgarskap. Redan då hade han tyvärr börjat dricka och efter olika karriärer runt om Frankrike återvände han 1962 till Marseille och började jobba i hamnen. Gunnar fortsatte att dricka och som den store sonen var det många som ville bjuda. Han köpte en bar i Marseille, men just det kanske inte var det bästa sättet att komma ur missbruket. Han försökte också bli tränare i Sverige 1964 men i en intervju sa han att han var trött på Sverige och flyttade tillbaka till Marseille.
Men Gunnar kom inte ur sitt missbruk och det gick så långt mot slutet av hans liv att han vägrade träffa sin franska fru och sina två barn.
På 50- och 60-talet fanns det tyvärr inte någon hjälp att få för dem som hamnade i missbruk på grund av sin tidigare stjärnstatus. Vi har ju haft liknande exempel även i Italien och Sverige, jag tänker bland annat på Lennart ”Nacka” Skoglund som avled i en kökssoffa på Söder 1975. ”Nacka” hade en liknande resa som ”Säffle”-Andersson och avled bara 45 år gammal.
Något skyddsnät fanns helt enkelt inte på den tiden. Inte ens i dag verkar klubbarna, oavsett sport, ta hand om de sina efter karriären. Alla kan inte fortsätta exempelvis som tränare eller klubbdirektörer utan när karriären är över handlar det om minst 30 arbetsföra år innan pensionen. IFK Norrköping är dock en klubb som genom åren försökt hjälpa till med framtida utbildningar för sina spelare. Ett exempel är Filip Apelstav som på sju år läste in en ekonomiutbildning på Chalmers och i dag är Bankchef på Länsförsäkringar Östgöta.
Det finns säkert många fler goda exempel, men det finns också många tragiska livsöden där fallet från stor stjärna till anonym blivit riktigt jobbigt.