Enligt grannarnas skvaller var han son till en välbekant adelsman medan den man som officiellt skrevs in som fader var en våldsam skomakare och suput som ofta slog både honom och hans mamma.
Pojken var vetgirig och blev ”bäst i klassen” men klasskamraterna tog avstånd från honom eftersom han var dominant, slogs och plågade djur.
Antagligen var det moderns adelsmansbekant som betalade ynglingens vidare studier vid det strängt religiösa universitetet där han lärde sig allt om hierarki, intrigmakeri, spionage och angiveri som han inte redan visste.
Ynglingen hette Joseph Vissarionovich Jugashvili.
Hans mamma kallade honom för Soso. Själv ville han bli tilltalad Koba (efter en actionhjälte) eller Stalin (som betyder stålmannen).
Den unge mannen gjorde militär karriär och manipulerade sig ända fram till maktens innersta krets. Lenin var en av dem som varnade för ”vännens” psykopatiska drag i sitt testamente, papper som Joseph lyckades undanhålla när Lenin gick hädan. Sedan skrev den fattiga empatistörda pojken från Gori historia med miljontals liv på det samvete han inte hade. Allt det här berättade en guide, uppväxt i Gori, för oss. Hans egen barndomsväns farföräldrar hade bott granne med Soso och hans mamma.
Jag vet inte vilka maktbegär som drev Stalin. Trodde han på allvar att han gjorde något bra för världen?
Att han var gravt empatistörd hade jag redan förstått. Bland annat för att han lät sin egen son dödas av nazisterna i Sachsenhausens koncentrationsläger, när han avböjde erbjudandet om ett utbyte mot tyska krigsfångar. Jag funderar på vad det är som gör att vissa får eller tar makten.
Efter att ha rest i 64 olika länder vet jag att alla människor inte ser demokrati som det enda rätta. Jag har mött ”vanliga människor” som vill ha en god diktator som kan leda folket på ett klokt sätt. Att rösta i ett klansamhälle kan vara annorlunda. Jag har visserligen träffat upplysta studenter som modernt röstat utanför sin klan och som då röstat på det parti som har mest vapen ”för det är de som kan skydda folket bäst från krig”.
Vad är ont och vad är gott? Alla samhällen och kulturer genom historien har formats i komplexitet. Det finns nästan alltid flera sanningar av samma sak och flera sätt att se på saken.
Jag vill inte ge pekpinnar åt någon men jag är nyfiken på och jag behöver förstå andras sanningar.
Min personliga önskan är att alla människor på jorden ska kunna leva mätta och trygga, få utbildning, jobb, sjukvård när det behövs och få leva i fred och med respekt för varandra. Det är ALLA värda. Sedan kan det se olika ut, till exempel att integrera sig med varandra, eller att leva parallellt med varandra, men att respektera andra och få leva i fred ska väl inte kunna vara omöjligt?