Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Glimtarna: Sätt upp spegel i Finspångs farligaste korsning

Go´morron! Nyligen observerade jag en syn i skyn som jag inte ser så ofta. En skränande fiskmås attackerade gång på gång en örn, troligen havsörn, som enligt måsens syn på saken kom alldeles för nära en eller flera ungar.

Klass 2b i folkskolan i Valdemarsvik i juni 1954. Ser ni Nilsove?

Klass 2b i folkskolan i Valdemarsvik i juni 1954. Ser ni Nilsove?

Foto: Privat

Krönika2024-07-06 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Måsen förde ett himla liv och jag stannade upp för att följa utvecklingen på dramat. Jag började få ont i nacken av att titta uppåt och i den vevan hade örnen fått nog av den envisa måsen. Den mäktiga fågeln seglade in i molnen och försvann åt ett annat väderstreck. Till lycka för måsen och min nacke.

Midsommarveckan körde en röd personbil in i en stolpe i Siemens-rondellen. Fronten blev illa tilltygad så jag gissar att föraren haft hög fart. Vad som förvånade mig var att bilen fick stå omkring en vecka innan den bogserades bort från en sådan central plats och en hårt trafikerad rondell. Även om bilen inte stod på själva vägen, så kom vi bilister snuddande nära den. Ungefär en och en halv meter uppskattade jag.

Jag är tillräckligt gammal för att veta, att man inte kan få allt här i livet. Ändå vill jag ha en trafikspegel i korsningen Vallonvägen-Jonas Wenströms väg, där trafikanter kommer från fyra riktningar och högerregeln gäller. Än har, så vitt jag vet, ingen krock skett där. Däremot upplever jag att det varit nära flera gånger. Jag har tjatat så länge att jag börjar inse att trafikspegeln aldrig blir ett faktum. Det får nog räcka att klaga i skrift, men jag tänker fortsätta att muntligt hävda att här finns Finspångs farligaste korsning. Är det en penningfråga att kommunen och vägverket inte placerar ut en spegel som skulle hjälpa trafikanterna? I så fall kan jag, en icke tät pensionär, ändå bidra med en grundplåt för en insamling.

Det är trist att se den förra Hotell De Geer-byggnaden stå tom och deka ner sig exteriörmässigt. Varför händer inget? Planer lär finnas, men inget händer. En penningfråga även här, kanske. 

Sorgligt är det för de pensionärer som flyttat in i den nybyggda delen av Hällestadgården. Inte ens till midsommarhelgen kunde de se teve på rummen. Nu har de väntat i drygt fyra månader på att saknade kontakter i väggarna ska installeras. Pinsamt är ordet.

Jag tittar då och då på skolkortet från juni 1954. Det är 70 år sedan bilden knäpptes på klass 2b i folkskolan i Valdemarsvik. Här står och sitter vi, 24 pojkar och flickor med fröken Röjning längst bak. Mycket har jag glömt under åren, men än har jag inte glömt bort namnet på en enda klassskamrat.Jag vet med säkerhet att fyra i klassen, Eva, Weine, Bosse och Kaj, är borta. Det kan vara flera. Vi skingrades tidigt från Valdemarsvik och kontakten blev sedan sporadisk eller dålig. 

På ena flanken i främre ledet sitter jag, den ende på kortet som har kravatt (fluga). Jag försökte dölja den, för jag var inte glad på mamma som mer eller mindre tvingade mig att bära den. Bredvid mig sitter Örjan Dahlberg, bästisen under skoltiden. Vi har kontakt. På andra flanken tronar Bosse Linnér. Klassens geni som dog tidigt. Han läste sällan eller aldrig en läxa. Han kunde allt ändå. Han var inte bara snabb i tanken, han var också snabb på 60 meter. Jag kunde slå honom i en enda sak och det var i fotboll. Det hade han inget intresse av och var följdriktigt sämst när vi hade skolfotboll.

Bland tjejerna sitter Barbro Johansson, bäst i teckning. Hon blev inte konstnär, men borde ha blivit det tycker jag. Längst bak reser Rolf Karlsson sig. Han var redan i klass 2 längst, ett halvt huvud högre än någon annan. Han kallades följdriktigt "Långe Rolf". När vi gick ut årskurs 6 var han än mera dominant. Han såg ut som en flera år gammal bror till mig. Jag trivdes med honom. Han var stark och pålitlig och bra att ha i närheten när grabbar från andra klasser skulle mucka gräl på rasterna.  

Det var tydligen en svår uppgift att lösa senaste ortskluringen. Tio rätta svar nåddes jag av, småländska Gullringen (färg+parti+läsår+träd). Ruth Snabb, Monica Cardegård, Ulf Folkesson, Finspång, Anne-Marie Karlsson, Sonstorp, Frukostbordsgruppen på Hällestadgården, Rose-Marie Blomdahl, Ljusfallshammar, Ronny och Yvette Ripskog, Katterum, Torsten Heimstrand, Norrköping, Jan-Olof Ek, Kolmården, Inga och Nisse Ohlsson, Västervik. Berth-Arne Maxe i Borggård har gjort den nya ortskluringen: gnu+mölla. Svara på 070-413 14 62 eller ett sms. Nu blir det ett längre uppehåll än vanligt innan glimtarna kommer nästa gång, 31 augusti. Ha en fortsatt trevlig sommar önskar jag alla mina läsare.