Förväntansfulla står vi på stationen. Klockan närmar sig halv nio på kvällen och de skulle varit här för länge sedan, men vissa komplikationer, och kanske språkförbistring, har fördröjt dem.
Vi väntar på våra engelska utbyteselever och deras lärare, som ska tillbringa hela veckan hos oss. När de äntligen kliver av tåget är det ett glatt återseende. De har alla haft kontakt sedan vi var där i april och de är snart igång och pratar. Veckan kommer sen att innehålla både tid på skolan, ett Stockholmsbesök och givetvis glass på Smultronstället. Allra gladast är de engelska eleverna över att få ha sina vanliga kläder i skolan, istället för uniform, men på frågan om de skulle vilja avskaffa uniformerna svarar de ändå att de nog är bra eftersom de motverkar mobbning, gällande klädsel i alla fall. De är, som alla tonåringar, medvetna om vilka som inte skulle ha råd med märkeskläder och de senaste gympaskorna.
Även om vi alla kände oss lite socialt utmattade när veckan var slut, är utbyten som det här en fantastisk möjlighet att få ta del av ett annat lands kultur och hur olika det kan vara i olika familjer. En var fascinerad över att den indiska familj som hen bodde i när vi var där, bara åt med händerna. En annan tyckte det var jättekonstigt att äta middag på sitt rum och inte ihop med resten av familjen. “Man är ändå så trött på dem hela tiden, eftersom vi bor så trångt”. Jo jo, de flesta av de svenska eleverna bor så rymligt att man faktiskt inte behöver umgås alls.
Det är även ett bra tillfälle att betrakta sitt eget hemtama liv med nya ögon. Nånting händer när man visar sin stad eller sitt hem för någon från ett annat land. Plötsligt kanske man uppskattar sitt halvtrista rum, för det är ganska stort och helt ens eget, eller sin stad, där inget kul nånsin händer, men för en annan person verkar allt jättespännande och man kommer på sig själv med att säga att “jovisst, det är ju faktiskt inte så dumt!” Och tänk vad grönt det är överallt i Sverige. Och det gjorde ju heller inget att vädret var ovanligt varmt och fint. De åkte hem med tanken om att solen alltid skiner i Sverige. Faktum är att även England visade sig från sin allra soligaste och bästa sida när vi var där, med värmerekord för april.
Alla har vi fått lite nya insikter och uppskattar kanske det vi har lite mer. Och tanken slår mig, tänk om alla i hela världen kunde få varsin typ “fadder” och åka och bo där ett tag. Utbyta erfarenheter, få förståelse för olika kulturer, på plats så att säga. Tänk hur annorlunda världen skulle se ut då!