På 1700-talet var Korshagen ett populärt utflyktsmål för Norrköpingsborna. Det natursköna området låg strax väster om stadsgränsen på sluttningarna ned mot Strömmen. Marken hörde till Borgs säteri och dess ägare, överstelöjtnant Erik Göran Adelswärd, var först missnöjd med alla besökare som ofredade hagen. Men 1785 lät han för stadsbornas ”bekvämlighets skull” bygga en krog och ett värdshus.
Drygt hundra år senare erbjöd arvtagarna till Borgs säteri Norrköpings stad att köpa området. Staden tackade nej, och Korshagen köptes i stället av två Norrköpingsbor: kapten Oscar Kugelberg och grosshandlare Anton Odén. Genom Borgs Tomtaktiebolag annonserade de ut tomter i villastaden ”belägen i en härlig trakt med högt och friskt läge vid Motala Ström strax intill Norrköpings stad”.
Förutom villatomter planerades även för ett industriområde och arbetarbostäder. Industriområdet var tänkt att ligga på den bergiga badudden med tillgång till vattenkraft från Strömmen, men Kneippens historia kom att ta en annan riktning – redan innan dess tillkomst.
Överläkaren Johan Bergqvist och kaptenen Thorgny Hjertström letade vid denna tid efter en plats att grunda en kneippkuranstallt. De var fulla av entusiasm för terapimetoden sedan de gästat den tyske naturläkaren Sebastian Kneipps vattenkuranstalt i Bayern. De bildade AB Kneippvattenkuranstalten och köpte badudden med omnejd.
Den kur som doktor Bergqvist praktiserade byggde på kallvattenbehandling samt sol- och luftbad. Även motionspromenader var populära och gästerna kunde ägna sig åt tennis, krocket, gymnastik och sällskapsliv i friska luften.
Kuranstalten kom att inta en central plats i samhället. Huvudbyggnaden ritades av arkitekten Werner Northun. Den var ett 50 meter långt moriskt palats med centraltorn, lökkupoler och öppna verandor. Nere vid Strömmen låg herr- och dambadhus, även de i österländsk stil.
Etableringen av kuranstalten gjorde att Kugelbergs och Odéns skapelse blev mer än ett ordinärt villasamhälle. En lång rad hotell och pensionat byggdes i anslutning till badinrättningen. Stora Pensionatet hade förstklassig helinackordering i tjugofem ”eleganta och gediget möblerade samt väl ombonade och isolerade rum”. Vidare fanns bl.a. Villa Fridhem, Villa Strömsborg, Fru A Malmströms pension och Major Ekströms pensionat. Vid Femöresbron låg fashionabla Grand Restaurang Kneippbaden.
Den framväxande villastaden gav sysselsättning åt en mängd människor – badbiträden, pigor, hyrkuskar, gatu- och byggnadsarbetare, trädgårdsarkitekter och många Norrköpingsfirmor levererade möbler, markiser, ångpannor och vattenledningssystem m.m. År 1906 förbättrades kommunikationerna genom att Kneippbadens järnvägsstation öppnades och att en spårvagnslinje drogs dit från staden.
År 1900 blev villastaden en egen enhet inom Borgs landskommun då Borgs villastads municipalsamhälle bildades. Invånarantalet var inledningsvis 290 personer – vilket kan jämföras med att 6 personer hade bott där 4 år tidigare. Kommunalkontoret inrättades i f.d. pensionatet Villa Fridhem vid torget (numera parken Korshagen). Det fanns några poliser, borgarbrandkår, barnmorska och så småningom en skola.
Borgs villastad fick även en egen nöjesplats. På Norrköpingsutställningen 1906 fanns ett Skansen i miniatyr kring en ditforslad 1700-talsstuga. Anläggningen flyttades efteråt till det 37 meter höga vatten- och utsiktstorn som byggts i Kneippen. Hultet blev en välbesökt nöjespark med serveringspaviljonger, dansbana och friluftsscen. Det fanns även djur, bland annat apor, rådjur, en björn och en säl i en balja. Hela anläggningen revs 1936.
Med tiden ansågs kneippmetoden vara omodern och antalet besökare på vattenkuranstalten minskade. I september 1918 stängdes den efter att ha behandlat fler än 200 000 patienter. Andraklassavdelningen brann ned 1924 medan huvudbyggnaden fanns kvar till 1969, då den revs för att ge plats åt moderna hyreshus.
Under 1930-talet fördes diskussioner om att införliva Borgs församling, inklusive villastaden, med Norrköpings stad. Utbyggnad av sjukvård, vatten, avlopp och annan service blev allt svårare att klara för landskommunerna, och Östra Eneby och S:t Johannes hade redan inkorporerats med staden. Vid årsskiftet 1935-1936 blev det så Borgs tur, och Kneippen gick från att vara ett eget litet samhälle till att bli en av många stadsdelar i Norrköping.