Björklöfs epos om Borggårds Bruk omspänner inte mindre än 431 sidor medan Wrenners bok om Folkström nöjer sig med 100 sidor. Att Borggårdsboken är väldigt omfattande beror inte minst på att Borggårds Bruk är ett av Sveriges absolut äldsta företag och på att verksamheten fortfarande pågår där på platsen. Folkströms Bruk anas å sin sida i historieböckerna från år 1646 och fram till 1884 då de sista delarna av produktionen vid bruket lades ner.
Således talar vi här om olika böcker, med olika upplägg och olika tidsspann. Men det är, skulle jag vilja säga, mer som förenar än som skiljer böckerna åt. Den gemensamma nämnaren för Ann-Britt Wrenners och Sune Björklöfs skapelser är att de består av tusentals små berättelser om tusentals enskilda människors liv och död, arbeten och övriga öden på de båda orterna; numera på cirka 25 minuters bilfärd från varandra. Men dåmera med närmare 19 kilometer att förflytta sig till fot eller med häst- eller oxtransport.
Ann-Britt Wrenner berättar att det i första rummet var berättelsen om en speciell kyrkogård för barn som väckte hennes intresse för Folkström. Begravningsplatsen användes från 1870 och ett trettiotal år framåt. Hon skriver: "För varje litet barn som fått sin viloplats i Folkström finns en historia, som är värd att bevaras och minnas för kommande generationer."
Och A-B Wrenner gör verkligen vad hon kan för att berätta om de döda barnen. Dessvärre - och av anledningar som Wrenner inte känner till, innehåller inte "döboken" några uppgifter om dödsorsaker i Folkström under 1860 - 1880-talen. Ett enda undantag har hon funnit. 1882 omkom den åttaårige Gustav Valdemar genom drunkning.
Med så att säga döden som Ann-Britt inkörsport till Folkström kom hon snart att ägna sig åt undersökningar om livet på trakten under drygt två århundraden. Hon skriver bland annat: "Livet i Folkström med omnejd var definitivt ingen idyll för de som levde och verkade där på 1800-talet. (--) På hösten 1876 blev det väl dramatiskt i Gultebo. (--) Skogsvaktaren Adam Zackrisson och pigan Anna Stina Svensdotter dömdes då båda till döden för att ha mördat skogsvaktarens hustru Greta Lisa med arsenik.
Hon går också igenom vem och vilka som har bott i vilka fastigheter, antal elever i skolan och hur långt barnen hade att gå till skolan, föreningslivet, bruksägare, smeder och arbetare träder fram ur glömskan. Alla dessa människor som slitit, älskat, kämpat och hållit igång ett samhälle och en industri så länge det gick blir levande för ett tag igen.
Sune Björklöf använder sig av en liknande metodik i sin mäktiga bok om Borggårds Bruk. Ägarfamiljernas personer ägnas mycket spaltutrymme och det gör också smederna, arbetarna, drängarna och flera dåtida profiler levandegörs. Här finns hela personallistor, här redogörs för inkomsterna och för brukets inköp av maskiner och inte minst berättar Björklöf om hur produktionen har förändrats och utvecklats under seklernas gång. Och som sagt; överallt dessa individer. Sune Björklöf skriver: "Vid bergs- och hammartingen fortsatte bruken och smedjorna att regelbundet rapportera uppsättningen av arbetare. År 1746 fanns följande 21 arbetare med direkt knytning till Borggård." Och så en lista med namnen. Och inte minst alla vackra titlar på alla möjliga yrken. I den genren förenas verkligen Sune Björklöf och Ann-Britt Wrenner!