Den första delen av krönikan finns att läsa i Folkbladet 10 september.
Vägföreningen i Bränntorp är traktens "lunga". Det sa föreningens ordförande Mats Lööf till mig när vi för några dagar sedan träffades i Kiosken på Getnäs; en del av Bränntorps fritidshusområde. Vägföreningen har hand om det mesta. Utöver cirka 15 kilometer väg att förvalta så äger föreningen en hel del skog, ansvarar för sommarvatten och tappställen för vintern, sköter om fyra badplatser och har sedan Trivselföreningen lades ner 2019, även hand om en rad sociala aktiviteter som simskolor, Valborg- och midsommarfirande, höstmarknad och mycket annat. Och i centrum av trivseln står Kiosken; en samlingspunkt för vägföreningens medlemmar vilka utgörs av fritidshusområdets cirka 305 fastighetsägare. Och i centrum av Kiosken står Annelie Johansson.
Du är Kiosken, så säger folk till mig?
– Det kan man väl säga om man vill. Jag ska se till att vi kan ha öppet mellan två och åtta sju dagar i veckan från midsommar och framåt sensommaren. Sedan håller vi öppet ett par timmar varje dag under helgerna fram till höstmarknaden i början av oktober. Sedan stänger vi. Under säsongen har jag personalansvar för de "sommartjejer" som jobbar i Kiosken, håller igång ett nätverk med medlemmar som förser kiosken med hembakt bröd, sköter inköp och är med och planerar och genomför alla de olika trivselaktiviteterna som vi har för oss härute, berättade Annelie.
Medlemskapet är vägföreningen är reglerat i lag. Avgiften är just nu 3200 kronor per år.
– När Trivselföreningen lades ner 2019 så tog Vägföreningen över mycket av aktiviteterna. Vi diskuterade övertagandet noga på våra medlems- och styrelsemöten och vi är noga med att avgiften till Vägföreningen inte används för något annat än vad den är avsedd för. Trivselverksamheterna bygger på ideella krafter, på sponsring, avgifter och bidrag och Trivselföreningen hade också med sig över 100 000 kronor till Vägföreningen när den lades ner, sa Mats Lööf.
Under högsäsong är det full fart i och runt Kiosken. Många av husägarna har barn och barnbarn på besök och Kiosken har blivit en naturlig samlingspunkt för att titta på folk, fika, träffas, spel boule eller minigolf eller köpa en glass.
Styrelsen i Vägföreningen består av åtta ledamöter. Utöver Annelie är det två till som är kvar ute i arbetslivet, de andra är pensionärer. Likt de flesta andra föreningar har Vägföreningen i Bränntorp en stigande medelålder i sin styrelse.
– Många av de unga i 30-40-års åldern har ju inte föreningslivet med sig från barndomen på det sätt som var vanligare i vår generation. Föräldrarollen är också helt annorlunda i våra dagar. Föräldrar förväntas vara med på barnens aktiviteter på ett helt annat sätt än tidigare. Det är inte så konstigt att det är lite svårt att rekrytera styrelseledamöter och att det ibland är lite glest på de arbetsdagar som vi har varje år. Man får väl se tiden an och invänta att föreningsivern stiger med åldern, sa Mats Lööf.
De ideella insatserna från medlemmarna är av stor betydelse. Vägföreningen kan hålla nere avgifterna samtidigt som man ökar trivseln - och därmed indirekt värdet på var och ens fastighet - när man hjälps åt med att grusa stigar, olja badbryggor, måla om dassen vid badplatserna eller fixa till minigolfbanan i anslutning till kiosken. Styrelsen i Vägföreningen tillvaratar också fritidshusområdets intressen i viktiga frågor som i den nu stora frågan om kommunalt vatten och avlopp och om den detaljplan för Bränntorp som Finspångs kommun nu arbetar med. När fiber skulle dras in bestämde sig flest medlemmar för Telenor som leverantör.
– Det blev ett bra pris och bra villkor. Vi är förvånade att inte fler än cirka 130 av medlemmarna passade på att dra in fiber till sina hus, sa Mats Lööf.
Lasse Karlsson från Norrköping köpte en tomt i Bränntorp redan i mitten på 1970-talet. Lasse är en praktisk man och tidigare en centralfigur inom Byggnads fackförening, kommunpolitiker för S och ett förflutet som ordförande i Vägföreningen och är för dagen ordförande i Bygg- och miljönämnden i Norrköping. Det var Karlsson som ordnade så att byggeleverna på Ebersteinska hjälpte till att bygga Kiosken när det begav sig för snart tjugo år sedan. Jag ringde upp honom dagen efter mitt besök hos Mats och Annelie i Bränntorp.
– Det var ett bra praktikjobb. De fick bygga något som stod kvar, sa Lasse. Han hade också en del att säga om minigolfbanan. Missa inte den berättelsen när krönikan fortsätter på måndag.