Triggern blev en kompott av kyla, blåst och ett dråpligt snedsteg i båten, då jag drattade på ändan i den höstregnsdränkta båten.
Ingen bra start, som så många gånger förr.
Mitt sinne förknippar november med mörker, trötthet, isande vindar, förkylningar, nedstämdhet och tröstätande.
Men… Nu får det vara nog med vältrandet i självömkan. Det är orimligt att leva elva månader om året och genomlida den tolfte, eller i värsta fall, leva april till september och förkasta övriga månaders existens. Om jag nu har 20 år kvar på denna jord, bejakar tio av dessa och genomlider resterande tid. Tanken förfärar mig när jag blöt och huttrande drar upp den vanskötta båten.
Jag byter till torra kläder, kokar en balja kaffe och slår mig ner på en stubbe i den sörmländska myllan. Listor brukar vara en utväg när jag vill bryta mönster. Så och denna gång.
Det handlar om att överleva eller leva november och här är mitt första råd för överlevnad. Det är begränsat med dagsljus i november och därför är det absolut nödvändigt, om jag inte ska deppa ihop, att tillbringa så mycket tid som möjligt utomhus. Det lockar inte nämnvärt när det blåser från alla håll och den fuktiga kylan tränger in i märgen. Men, det är nödvändigt. Du får helt enkelt tvinga dig ut, ty det handlar om överlevnad.
Det andra rådet började jag tillämpa redan i oktober och det innebär att gå och lägga mig tidigare. Jag har för vana att fastna i soffan till ännu ett avsnitt av någon Never ending-serie på Netflix. Under sommarhalvåret har jag inga problem med 5-6 timmar sömn, men i
november behöver jag minst 8 timmar. Två direkta fördelar är att vakna med mer livslust, men också att månaden går snabbare, för vips är det december.
Det tredje rådet för överlevnad är att hålla i träningen. Vanligtvis tacklar jag av i november, väljer soffan och chipsen framför skivstången och hantlarna. Mår jag någonsin bättre av det valet? Svaret är uppenbart och det får bli startskottet att bryta den ovanan.
Överlevnad handlar alltså om tre basala tips; dagsljus, sömn och träning.
När det gäller att leva november, handlar mina beslut mer om finlir än pekpinnar. Det går faktiskt att må bra i november, även om jag ännu inte klarar av att omfamna mörkret, likt muntergökar som Kay Pollak och Ernst Kirchsteiger. Min strategi är mer pragmatisk och lättillgänglig.
Det första beslutet är att unna mig godare mat. Beroende av budget, väljer vi med smaklökarna och är det någon gång vi förtjänar vardagslyx, är det väl ändå i november. Våren och sommaren rullar på ändå, men i november förtjänar jag hummer en blåsig tisdagskväll,
hjortfile ́en regnig torsdag och ostron en kulen måndag. Vad som är god mat är subjektivt, men det lyfter november några nivåer, från källare till tredje våningen.
Det andra livsbejakande beslutet är att byta apatiska helger mot aktiv vila. Även här får plånbok och fantasi avgöra, ty det fungerar lika bra med en solsemester, en spa-weekend eller en promenad runt Ågelsjön med äggmackor och kaffe i ryggsäcken. Till den som provoceras av detta förnumstiga råd (vilket jag själv har gjort de senaste 40 åren), kan jag lugna er med novembertid nog att kura i soffan med filt och seriemaraton.
Det tredje rådet för att leva november är smått genialt. Se till att bli förälskad i november. Det går lika bra att bli kär i sin nuvarande partner som att träffa någon ny, dock inte samtidigt, för då blir det kaos. Eftersom förälskelse är en ljuvlig psykos, förpassar du det snöblandade regnet till periferin. Bli förälskad, träffa mannen eller kvinnan i ditt liv, bejaka lyckan och livet. Om någon ofrivillig singel protesterar, med ursäkten att det inte går att bli förälskad på beställning, replikerar jag: “Gå ut och försök, din jävel”.
Jag har aldrig förstått logiken i att vänta till våren med att bli förälskad, för är det någon gång som vi förtjänar Amors pilar, är det väl ändå i november. Sammanfattningsvis; lev november med hjälp av hummer, aktiv vila och kärlek. Hur svårt kan det vara?
Nu undrar säkert vän av ordning vad som har hänt. Var tog den cyniske krönikören vägen? Har han vunnit på tipset, knaprat lyckopiller eller slagit följe med Kay Pollak?
Ingetdera, men kanske är den här gamla stöten på väg att genomgå en sinnlig metamorfos.
Kanske slog jag i huvudet när jag drattade omkull i båten och vaknade som en levnadsglad profet.
Den som lever får se.
Och det är precis vad november handlar om.