Jag hade precis satt mig ner för att intaga dagens middag på vår balkong då jag hörde ljudet: Tranorna! Dessa naturens budbärare ropade nu att den mörkare årstiden stundar och lika mycket som man välkomnar dessa fåglar i maj så infinner sig en litet stänk av vemod, sommaren är snart tillända. Men så går livets gång och man är tacksam över att få vara med, förhoppningsvis i många år framåt.Tankar infinner sig så där under blå himmel: Sedan då, om så där hundra år framåt i tiden, hur ser det ut då? Nu satsar man ju miljarder och åter miljarder i olika valutor för att erövra rymden. Men vår jord då, har våra makthavare gett upp? Alla dessa pengar som satsas på vapentillverkning skulle väl i stället kunna riktas till forskning som gäller att få bukt med alla sjukdomar, vår miljö och allmän oreda på vår jord. Det var det, sedan tänker jag på Facebook. Jag vill inte vara med i den leken, känner inget behov av att vara uppkopplad på det viset. Vidare tänker jag på ord.
Ordet hen förstår jag mig inte på och därmed har jag skrivit det ordet för första och sista gången. Om jag blir gammal och kanske tillbringar mina sista år på något boende så undanbeder jag mig att från något håll bli kallad brukare. Kalla mig gärna vid namn, gubbe eller farbror går också bra.
Vem är det som hittar på alla konstiga benämningar förresten?
Och sedan, när det blir vår igen skulle jag vilja bjuda in världens makthavare och andra med dessa behov till torpet. För det första skulle alla få lägga sina avstängda mobiltelefoner i vår lövkorg, sedan skulle vi prata om livet och morgondagen. Carinas fläderblomssaft och rabarberpaj skulle avnjutas. Under en halvtimmes tystnad under körsbärsblommorna skulle vi se, och höra tranorna.
Sedan skulle vi prata om tre ämnen under några timmar: girighet, makt och avundsjuka. Ilskna utbrott skulle utmynna i rödmålning av torpstugan, ett nog så arbetsamt ” straff” för många som kanske skulle hålla sådana beteenden borta. Fågelsången och fjärilsdansen kanske skulle få någon till andra tankar än bara förstörelse och dödande, av både människor, djur och natur. Jag skulle i slutet av vårt möte ta fram gitarren och med glädje framföra, med översättningar: Evert Taubes:” Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill, jorden vi ärvde och lunden den gröna.”
Lev väl!