En gång är ju ingen gång och två räcker inte riktigt heller, men tre är lagom tycker jag. Då kan man snacka tradition. Jag gillar traditioner, firar gärna jul, midsommar och påsk på samma sätt år efter år. Det är konstigt egentligen, för alla andra vardagsrutiner kan jag tröttna på rätt fort. Men det kanske är själva distinktionen i orden – tradition eller rutin?
Vi har haft många traditioner genom åren, jul hos svärföräldrarna, påsk och midsommar med samma kompisgäng. Några små variationer är tillåtna, man roterar värdskapet lite, men annars följer det gärna samma mönster. Under ganska många år hade vi en tradition att vi alltid spelade minigolf på midsommardagen – ända tills de plötsligt, utan förvarning, stängde banan och vi stod där snopna. Jag tror inte att de fattade vad de ställt till med!
Även jularna har följt samma mönster, fika klockan två, Kalle Anka klockan tre och sen julbord och julklappsutdelning. Tills plötsligt svärmor bestämde för ett par år sen att vi inte skulle komma förrän vid tre och vi skulle skippa Kalle och äta direkt. Oj oj, det var kämpigt! Men faktum är att en del av de nu vuxna barnen tyckte det var ännu värre. Va? Ingen Kalle och äta direkt? Herregud, världen höll på att rämna! Samma sak hände när barnen blivit så stora att vi bestämde att vi skulle sluta med det traditionella midsommarfirandet med dans kring stången. Vi vuxna tyckte det var ganska skönt, men tonåringarna protesterade högljutt. Det är nåt tryggt med det där att allt är likadant och man får gnälla lite om det. Men ”de flesta traditioner har en tendens att med tiden förändras”, läser jag på Wikipedia, ”som en följd av att nya kunskaper och insikter tillfogas. En blandning sker ständigt mellan gamla och nya idéer, kontentan som återstår bildar nya traditioner.” Jo, det är nog sant.
De senaste fem åren har vi tillbringat sista helgen i mars i London. Vi brukar vara ungefär samma personer som åker varje gång, vi följer några kompisar som spelar i ett band, och de gör en årlig turné där. Vi bor alltid på samma hotell, äter frukost på samma ställe och åker till samma pubar varje kväll för att lyssna på bandet. Och jag älskar det! Själva upprepandet liksom, skämten går säkert runt och återanvänds de också, men det gör inget, det är en del av charmen. Aktiviteterna på dagarna brukar dock varieras något.
I helgen var det dags att besöka Bokmässan i Göteborg igen. Jag och en kollega åkte dit för tredje gången och ja, då är det genast en tradition. Så det så!