Plötsligt är allt över, lugnet har lagt sig och huvudet är helt tomt. Det, som de senaste veckorna varit fullt av allt som måste klaras av innan terminsslut, rättning, bedömningar, betyg som ska sättas, skolresa med mera, med mera.
Och den stora tomheten som infinner sig när man vinkat av eleverna för sista gången. Som alltid känns det overkligt hur man tagit sig igenom allt, med förståndet i behåll, och hur allt det där som skulle göras, plötsligt är gjort. Sommaren breder ut sig som ett oskrivet blad, inga planer, inga måsten.
Jo, nåt som måste ske denna sommar är städning och rensning av diverse utrymmen - garderober, källarförråd och garage. Det är helt otroligt hur mycket man kan samla på sig, vart kommer allt ifrån? Senast jag fick för mig att städa i just källaren blev det bara nån halvmesyr, för egentligen skulle jag bara hämta julsakerna, men kunde inte hitta dem i röran. Och när jag väl hittade dem, fanns ingen tid för att fortsätta med röjandet. Under våren har vi dessutom haft påhälsning av råttor - inte möss - som tydligen tog sig upp via en icke övertäckt golvbrunn just i källaren. För att förhindra en hel invasion lades en stor stenplatta över hålet, vilket ledde till att fuktnivån höjdes och hela golvet blev blött. Ingen hade riktigt tid att ta tag i det då, så vi får se hur det blir.
Innan semester ska också min arbetsplats på jobbet återställas i ursprungligt skick. Efter mer än tio år vid samma skrivbord har det samlats en del även där kan jag säga. Kanske det ändå blir lättare i år, eftersom det mesta borde kunna slängas. Är annars en samlare av stora mått, men nu är ju tanken att jag inte ska återvända. Det kommer att ta sin tid och jag kommer att fastna i minnen av sånt som passerat revy under åren, glädje och sorg, tidigare elever och annat som glömts bort. En av mina kollegor går i pension och har just sorterat och slängt ett fyrtiotreårigt arbetsliv i papperskorgen. Det tog nog ännu lite längre tid misstänker jag.
I höst väntar nya utmaningar och det blir första gången på många år som jag inte ska återvända till ett jobb efter sommaren. Just nu kan jag knappt föreställa mig hur det kommer att kännas. Men efter en överväldigande skolavslutning med presenter, blommor och fina kort känner jag mig redo för ett nytt kapitel i livet. Och om jag tvivlar på min förmåga kan jag alltid plocka fram något av alla de snälla ord eleverna skickat med mig. Att ha varit bra på att lyssna och stötta. Att ha varit någons räddning. Det känns stort!