Jag och Colin Nutley har en relation som de flesta filmkritiker numera har med honom. Uppskattningen går förmodligen inte från något håll till ett annat. Jag sågar och han tycker säkert inte recensenter har mycket att komma med. Vid vissa filmsläpp har han dessutom delat med sig av sin besvikelse.
Han är fortfarande så aktiv som regissör att det kanske är svårt att komma ihåg att han numera är 77 år gammal. En faktor som inte är helt obetydlig för vad jag ska komma till. När jag bedömer filmerna måste jag vara sann gentemot min journalistiska integritet. Sanningen är att Nutley inte gör bra film och har inte gjort det på decennier. De drar ofta mycket publik dock. Hans fäbless för gemyt och drama slår an på en sträng hos den breda publiken. Som människa kan jag ändå finna en poäng med att hans produktioner leder till arbetstillfällen, om man ska se saker från den ljusa sidan.
Häromveckan såg jag Nutleys senaste "Bröllop, begravning & dop - Filmen". För den läsare som inte vet är det en remake på hans tv-serie från TV4. Jag anade detta utifrån titeln men visste annars ingenting om själva serien. Vilket ledde till en del förvirring, eftersom filmen verkar sakna något för den som inte har sett eller vetat något om tv-serien. Inga stora saker men viss rörighet om hur snabbt vissa saker passerade som om vi i publiken skulle veta allt. Men, rörigheten är också något som präglar hela filmen. Eller vad sägs om elva nyårstal på raken utan att någon av dessa betyder särskilt mycket? Där brännande dramatik verkar slå till men sedan sätter tråksprinklern igång och släcker all chans till liv. "Bröllop, begravning & dop - Filmen" är drabbad av enormt mycket meningslöshet.
Men mitt problem är inte Colin Nutley, inte egentligen. Mitt problem är en filmbransch där sådana här saker kan slå sig igenom. Att få en film finansierad är inte alldeles lätt i Sverige. Ändå kan Colin Nutley släppa i princip vad som helst och nästan räkna med att den blir gjord. Var är kvalitetskontrollen? Jag börjar snart tröttna på mig själv med det flöde av kritik jag ger svensk filmbransch men borde vi inte kunna bättre? Så jag tjatar, ifrågasätter varför Norge och Danmark både har högre lägstanivå och så pass mycket bättre mer ofta. Jag kanske omyndigförklarar Nutley genom att ge hela skulden för fantasilösheten på filmbranschen men han har trots allt rätt att hitta på vilka historier han vill, berätta dem på vilket sätt han vill och tjäna ett uppehälle på det.
Samtidigt kan jag inte undgå tankar om att han skulle kunna luta sig tillbaka förnöjsamt och ta sin pension. Hur många svenska regissörer har ändå varit så pass framgångsrika och utan krav på hög kvalitet? Kunde inte Nutley nöja sig? För även om jag gör mig lustig så kan de pengar som används för hans filmer ibland användas för andra produktioner. Eller är tillståndet så illa att det som ratas är värre? För att inte tala om eventuell avsaknad. Är Colin Nutley mer produktiv och därför först i kön? Så fortsätter åren att passera och jag får fortsätta tala om att nej, svensk film mår inte så mycket bättre än tidigare.
Under förväntan: Trots lovande skådespelare och intressant start är "Last Night In Soho" en märkligt otillräcklig film.
Oväntad vändning: Det är inte bara Colin Nutleys julrelaterade film som går på bio nu, även "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton" har kommit mer än en månad innan.