53 mil norrut, eller drygt fem timmars bilresa bort, ligger Sveriges vackraste stad.
Sundsvall.
Åtminstone om man får tro folkrörelsen ”Arkitekturupproret – det finns alternativ till fyrkantiga lådor”, som i oktober räknade de cirka 10 000 svaren i sin omröstning ”Sveriges vackraste stad”.
Den stora stadsbranden, en varm sommardag 1888, fick stadens rika träpatroner att dra näven i bordet och klubba igenom en helt ny stadskärna. Praktfulla stenhus ritade av Stockholms vassaste arkitektpennor tog plats, och resultatet blev den såkallade Stenstaden. Brandkåren kunde pusta ut, och vykortsproduktionen ta vid. De snart 130 år gamla kåkarna skulle inte behöva skämmas för sig ens på Strandvägen i Stockholm.
Men Stenstaden i Sundsvall framstår i dag allt mer som ett museum över svensk byggnadskonst. Titta, vad man kunde förr ... I dag då? Ja, det räcker oftast med att kika på första bästa byggarbetsplats så får man svaret. Lådor – and lots of them! Hotell, bostadsrätter, banker, myndigheter, köpcentrum – ja till och med kyrkor. Alla tycks de ha drabbats av den modernistiska sjukan. Av någon obegriplig anledning anlitas arkitektbyråer som White och Design för att mejsla ut skokartong efter skokartong. Bra betalt för eländet får de också. Här i Norrköping är (halv)nya Transportstyrelsen i city eller Comfort Hotel på Saltängen goda (eller rättare sagt onda) exempel på den trista, öststatsskimrande kubismen. Och rostlådorna på Nya Torget kan väl inte ha undgått någon?
Vårt Norrköping ja. Av många, inklusive mig själv, ansedd som en av Sveriges absolut vackraste städer, hur har vi klarat oss från lådmanin?
Jodå, hyfsat bra ändå. Politikerna har varit vettiga nog att sedan länge låta Industristaden och andra snygga landmärken stå fredade, och ställa någorlunda rimliga krav på nybyggnationen runtomkring. Men samtidigt finns det en hel del mörk historia från 1900-talets senare halva.
För värre var det, för omkring 50 år sedan, när rivningshysterin snurrade som bäst. Det började nånstans med rivningen av Klarakvarteren i Stockholm, där Hötorgsskraporna i dag står uppradade som dominobrickor. Sedan spred sig epidemin i rask takt till resten av landet. I mellanstora städer rev man nästan systematiskt anrika kvarter (av höga kulturhistoriska värden) och slog upp såkallade ”Domus-lådor”. Begravningsplatsen för detta i Norrköping hittar man på Drottninggatan där en trio köpgallerior ligger som pärlband, sedan denna tid.
Norrköping lyckas med bedriften att vara både vackrast och fulast, beroende på var i stan man sträcker på mobilnacken och ser sig omkring. De många myndigheterna i ”Peking” är lysande exempel på det hela. I briljante Carl Bergsten-ritade Lithografen på Östra promenaden ligger idag Sjöfartsverket. Ett 125 meter långt tegelpalats som har imponerat på besökarna ända sedan det stod klart 1911. Men om du i stället kliver av spårvagnen ute vid SMHI står där en deprimerande DDR-koloss för din syn. Kontrasterna kan knappast vara skarpare, och slutsatsen är enkel. Att bygga snyggt är tidlöst och hållbart, att bygga med miljonprogrammens skimmer på hornhinnan bara deprimerande.
En vanlig invändning som makthavande politiker och anlitade arkitekter har i den här frågan är: 1. Snyggt eller fult? Men det är ju subjektivt…, samt 2. Att bygga sådär som man gjorde förr kostar alldeles för mycket pengar.
Ja, vad som är snygg nyproduktion är förstås upp till var och en att avgöra. Och sällan blir alla nöjda. Men rörelsen ”Arkitekturupproret”, som nämndes inledningsvis, började som en lite skämtsam Facebook-grupp 2014. I dag engagerar den 30 000 medlemmar som diskuterar och debatterar förfulningen av svenska städer. Klart är att det finns en bred opinion som – om inte annat – vill se någon slags revolt mot den bleka mittfåran. På punkt två är det dags att slå hål på en myt. Det är nödvändigtvis inte så mycket dyrare att bygga vackert än att bygga fult. Trots att många tror det. Siffror visar på att den kreativa möjligheten är större än man tror – för en och samma peng. Det är redan så kostsamt att bygga nytt över huvud taget, med hänsyn till alla dagens krav och regelverk, att arkitekturen i sig inte är budgetdroppen som får bägaren att rinna över.
Så våga tänk bakåt! Våga inspireras av olika arkitekturepoker när spaden sätts i jorden. Låt inte allt se likadant ut. Det blir trist för våra barnbarn.
Håller du med? Eller tycker du tvärtom? In på Folkbladets Facebook och diskutera!
Och om du har tid över, googla på det nya förslaget till hotell på Strömsholmen. Spana in skissen, och googla sen vidare efter sommarrestaurangen som stod på den lilla ön för 100 år sedan.
Du är domare.