Är det jul snart, funderar jag för mig själv och vad betyder snart ? Tiden går ju så fort, tänker jag, det är väl snart sommar igen. Tid är ju så olika även om den kan mätas, ja alltså en månad är ju en månad men oj så olika tid kan kännas. Jag vill ju gärna ge barnet lite hopp så hur ska jag svara? Kanske, snart är det första advent och sedan går det ju fort till andra, tredje och fjärde – den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Nä det blir inget bra, jag letar efter ett bra ord och hittar ordet ”ganska”. Det är ju ändå ingen lögn direkt. Det är ganska snart jul, tänker jag och liksom smakar på orden. Men när jag böjer mig ner för att framföra denna visdom är barnet borta. Barnet har sprungit bort till gungorna en bit bort och när jag kommer dit frågar barnet ; ”varför ramlar alla blad från träden?” Det där är nog nått du får lära dig i skolan”, och börjar röra mig mot entrén till skolan och det möte jag ska vara med på. ”Nä det får man inte alls” ropar barnet som väl dagtid bör tituleras elev efter mig.
Det är redan julpyntat i affärerna. I hemmen blir det olika såklart, en del vill ta ut svängarna och pynta tidigt, andra vill vänta och kanske göra som man alltid gjort. Nåväl det ser ut som att det snart är jul vilket möjligen var grunden för barnets fråga. Det är ju inte konstigt att såväl något större människor som relativt små kan längta efter julen, tända ljus, paket och lite tid för vila. Men det ska tusan börja längta efter jul redan. Nog finns det många små trevligheter att se fram emot längs med vägen.
Jag är som vanligt i god tid före mötet och jag hinner hälsa på en massa olika elever. ”Hej vad heter du” undrar en flicka. Barn undrar många saker. ”Stephan”, svarar jag, ”vad heter du?” Hon berättar att hon heter Moa och på sin väg mot klassrummet hinner hon fråga hur gammal jag är, hur många barn jag har och så stannar hon plötsligt till som om hon missat något. ”Vad ska du göra här?” När jag säger att jag ska vara med på ett möte ser jag att hon liksom ger upp. Hon inser att hon skulle behöva ställa många fler frågor för att verkligen förstå.
Vilken gåva den där nyfikenheten är som – barn ofta utstrålar. Det där intresset för allt runt om kring, lusten att veta och förmågan att fråga. Behövs det ens en läroplan, funderar jag där jag sitter, skulle det egentligen vara lika bildande att bara ta tillvara barnens frågor?
Varför, funderar jag som även jag fått lite av den där frågalusten, varför kommer jag alltid i så god tid. Om man räknar ihop all den tid jag väntat på att möten ska börja så blir det nog en hel del timmar. Men det är ju inte bara slöseri med tid. Att hinna tänka en tanke extra kan ju aldrig skada