– Just nu arbetar vi tillsammans med andra hantverkare med renovering av badrum i lägenheterna i ett hus precis mittemot skolan så jag hade nära hit till Joan´s, berättade Terese när vi slagit oss ner vid ett bord inne på restaurangen. Hennes "skola" är Curt Nicolin gymnasiet - CNG, Curtan - där hon började på höstterminen 2019, då ännu lyckligt ovetande om att skolan skulle komma att stängas när halva vårterminen gått.
– Jag tror det var den 18 mars som vi fick veta att skolan på grund av pandemin skulle stänga sina lokaler och att utbildningen skulle ges på distans i fortsättningen. Det var flera i klassen som hurrade när de fick höra det. Själv tyckte jag att det var himla tråkigt. Det var nog många som tänkte att det handlade om någon vecka eller två då man skulle vara "ledig" från skolan. Men istället blev det ju att sitta hemma nästan hela tvåan av gymnasiet, sa Terese.
Hon föddes i Norrköping för ungefär nitton år sedan. När Terese var fyra år flyttade familjen från lägenheten i stan och till ett hus i Kimstad. Där bor hon kvar. Under praktikperioderna på Elkrafterna ringer hennes väckarklocka redan klockan fem på morgonen.
– Bussen på linjen mellan Linköping och Finspång stannar i Kimstad 05 51. Jag brukar vara på jobbet här i Finspång vid halv sju ungefär, sätter på kaffe och fixar lite. Beroende på vad jag är ute på för jobb på eftermiddagen så brukar jag vara hemma mellan fyra och fem, sa Terese Nilsson.
Att hon skulle utbilda sig till elektriker var inget som hon hade med sig från barnsben.
– När jag var yngre var jag säker på att jag skulle bli veterinär. Men så blev det inte. I åttan på Mosstorpsskolan i Skärblacka gick jag göra en praovecka på en veterinärmottagning. Jag vet inte riktigt varför men efter praon så kände jag starkt att det inte var det jag ville arbeta med. Så då vände jag tvärt och bestämde mig för att gå bygglinjen på gymnasiet. Men jag är ganska liten och tänkte att jag kanske inte skulle orka med det jobbet, berättade Terese.
När hon gick i nian åkte hon till den "tjejkväll" som CNG anordnar för att intressera fler flickor att söka till de yrkeslinjer som leder till bra arbeten, stor arbetsmarknad, goda lönenivåer men med mycket manlig dominans.
– Det var jättetrevligt på tjejkvällen och lärarna och eleverna tog emot oss på ett välkomnande och fint sätt. Det upplägg som presenterades kändes mycket bra och jag sökte till elektrikerprogrammet och kom in och det har jag inte ångrat en sekund, sa Terese. Hon har faktiskt viss elektricitet i släkten.
– Farfar och hans bror arbetade som elektriker. Så kanske har jag påbrå därifrån, sa Terese och log lite finurligt.
Hon var en av endast två tjejer som startade elektrikerutbildningen på hösten 2019.
– Men nu har jag själv varit med och arrangerat tjejkvällar på skolan och vi har lyckats rekrytera in nya tjejer till de nya årskurserna!, berättade Terese.
Utbildningen är upplagd på så sätt att hela det tredje året är praktik. De tre första praktikperioderna bestämmer skolan över medan eleverna styr över den fjärde och sista praktiken. Terese hade sin första praktik just på Elkrafterna, den andra perioden var hon under sju veckor på KL industri som tillverkar nätstationer och den tredje praktiken var förlagd till Siemens Fastighet.
– Det var bra och intressant alltihop. Men Elkrafterna passade mig bäst. Jag sökte mig därför dit för min sista praktikperiod och som tur var så ville de ha mig. Och nu är praktiken snart klar och direkt efter studenten så börjar jag en lärlingsanställning hos dem. Det ska bli så kul!, sa Terese.
Hon är precis hemkommen från en tvåveckors resa till Nordmakedonien där hennes klass tillsammans med den industritekniska klassen gjorde studiebesök på två skolor med motsvarande yrkesutbildningar som på CNG.
– Skolorna låg i två mindre städer och det var ganska fattigt. Jag insåg väldigt starkt hur himla bra vi har det på vår skola i jämförelse.
Vid sidan av skolan sysslar Terese gärna med jakt och fiske. Familjen med vänner åker till exempel till Sula i Norge en vecka varje år för att fiska i havet.
Hon funderar på att flytta till Finspång.
– Jag sparar för att kunna köpa en lägenhet här. Dels för att slippa pendlingen men också för att jag lärt känna folk som bor här, berättade Terese Nilsson.