Den som bedömer har eller tar sig makt och rätt. För somliga tillkortakommanden hittar vi förklaringar utifrån diagnoser men tänk om det är så att alla gör så gott de kan utifrån sina förutsättningar? Det vi då kan hjälpa till med är att förbättra förutsättningarna.
Jag har själv svårt att låta mig bli bedömd, inte för att jag är blind och önskar fortsätta vara blind inför det jag inte kan eller gör så bra utan snarare för att jag ser mina brister väldigt tydligt. Många saker är svåra för mig och förr försökte jag nog lägga skulden på andra. Vi gör ju gärna så för att själva slippa känna skuld och alla människor har sin historia även om det är få förunnat att kunna berätta den. Att vara barn är att vilja väl och vara nyfiken, att hoppas och tro. Sedan kommer måttstockarna, kraven och mallarna. Att vara människa och vilja väl räcker inte ska en komma att förstå.
Skolan är i gång igen. Nu är det betygskriterier som gäller i stället för det som kallades kunskapskrav. Tidigare skulle eleven klara alla delar för t.ex. betyget C, nu kan en elev med stora kunskaper inom en del av nivå C få detta betyg även om någon annan del är sämre. En sammantagen bedömning ska alltså göras. När förändringar görs blir det såklart ofta en utmaning för lärare att omfatta det nya och hitta rätt. För elever och deras föräldrar blir det än svårare. Kanske blir det nu ändå så att elever kan bli bedömda mer utifrån helhet än specifika delar vilket kan komma att kännas bra för elever och ge oss högre betyg i den svenska skolan.
Det finns många saker som kan komma i vägen för att vi ska förmå göra vårt bästa. Stress och rädsla för att göra fel eller inte duga kan få oss att prestera sämre än vi skulle ha kunnat prestera. Den känslan kan låsa oss och när vi tvingar oss att göra nått blir det ett hafsverk för att liksom bli av med uppgiften. Min, före detta, chef talade ofta om huvudprocessen alltså själva lärandet men vid sidan om just den finns allt annat som samvaro och samspel med andra elever och lärare. Dessutom är det ju så att livet pågår med alla dess frågor och oro. Ibland är saker viktigare är just skolan, ibland är saker viktigare är jobbet.
Att ”bara” göra sitt bästa kräver väldigt mycket av oss, när jag gör mitt bästa i vattnet såväl som när Sara Sjöström gör sitt bästa. Att ta sig samman för att göra sitt bästa kräver mod och någon sorts tilltro till sin förmåga samt att inte var rädd för skuld efter misslyckanden. Att försöka göra sitt bästa borde liksom alltid vara nog, oavsett resultat.
På läktaren har vi suttit och bedömt IFK Norrköpings utifrån resultat. Det har mumlats om att dom inte kämpar, spelar efter fel system och att den eller den spelaren borde petas. Vi har letat skuld när vi kanske borde funderat kring förutsättningar och självförtroende. Också jag har mumlat även om jag borde veta bättre. När en grupp ska göra sitt bästa handlar det om både laget bästa och jagets bästa. Det finns ett samspel i det såklart. Sedan är det fansen, den tolfte spelaren, som just i Curva Nordahl varit mycket tappra även om skuld letats även där. Det där med förutsättningar för bästa prestation är komplext i fotboll liksom i skola och livet i övrigt.
Sedan tycks det ju ”gå troll” i saker, vi gör fel och fortsätter att göra fel. Nu är det väl inte fråga om troll på trollsättet utan mer om att våra fel fastnar i oss lika mycket som våra rätt. Våra hjärnor förmår inte alltid att skilja ut saker på ett förnuftigt och rationellt sätt. När jag skriver finner jag mig om och om igen skriva ”inet” istället för ”inte”, min hjärna borde veta bättre efter många års träning och sända rätt signaler till mina fingrar men inte då! Om nu detta vore mitt ända tillkortakommande vore väl allt frid och fröjd. Men, vill jag påstå, jag vill väl och jag vill bli en bättre människa så långt det är möjligt. Kanske är det så för dig också och vi vill då bli bättre människor inte bara för oss själva utan även bli det, se det, i andras ögon.
Nåväl bollen är rund, härligt uttryck för att allt ändå är möjligt. Just nu tolkar jag det som att det finns hopp även för världen i stort. Vi på läktaren får se upp enkla lösningar! Vi får bita ihop, göra vårt bästa och skapa bästa möjliga förutsättningar för alla att göra sitt bästa. När vi vill bedöma någon bör vi vara kloka och låta såväl hjärta som hjärna vara med!