Krönikören gladdes i sin ensamhet av talman Andreas Norlén, här på Skansens scen med kvällens programledare Anne Lundberg.
Nu ska de lära sig var utfodringsställena är. Hoppas det finns mask tillräckligt. Javisst, det har blivit sommar igen. Här sitter jag mitt i naturen i min trädgård vid havet där jag har den stora förmånen att få bo. Det är den tredje sommaren i ensamhet efter min mans död. Jag kan bara konstatera att livet har gått vidare. Att jag kan njuta intensivt av det som ges omkring mig, men att det aldrig blir detsamma. Det som ges är generöst, det är livet som levs av djuren och växtligheten omkring mig.
Årets svartvite flugsnappare har bytt stil. Han kom tidigt, men till min förtvivlan var han hos grannen riktigt länge. Jag tror inte att årets lilla fågel är densamma som min vän från förr om åren, han som var så orädd för mig. Trots att han flyttar till västra Afrika kan han ändå hittat tillbaka hit.
Nu verkar det som om han har haft otur på andra sidan gatan så nu passar min trädgård och mina holkar. I morse började han sjunga, om man kan kalla hans trötta trudelutter för sång, vid 03.15. Han slutade 17.30. När äter han? Han flyger hit och dit och in och ut ur holkar, sjunger för att locka en hona till sig. Jag kan inte låta bli att göra en jämförelse med mänskligt beteende. Tänk er en ung giftaslysten man som stiger upp vid 03.15, går ut i stan och börjar vissla en monoton trudelutt. Samtidigt spanar han efter en kvinna att gifta sig med. Då och då går han in i en holk, jag menar en bostad, som kan vara lämplig att flytta in i så att hon ser vilka möjligheter han ger henne. Inte en sekund har han för att få ner ens en hamburgare eller något att dricka. Han är frenetiskt sysselsatt med att vissla och söka en partner. Tanken är underhållande men omöjlig. Vilket liv den lilla flygaren lever.
När jag lämnat naturen, så är TV:n en god kamrat i ensamheten. Den svenska nationaldagen firade jag först i Oskarshamn på riktigt i Stadsparken på ett vänligt och värdigt sätt. Vi firade nya svenskar, duktiga ungdomar i olika sporter och bygemenskapen Sulegång, som verkligen har åstadkommit en levande landsbygd, där det för ett antal år sedan höll på att dö ut. Nu sjuder det av liv med människor i alla åldrar.
På kvällen var jag med om ett ståtligt nationaldagsfirande från Skansen. Duktiga presentatörer, fin musik och tillika tal. Vi fick veta att ordet ”fika” kom från ”kaffe” där bokstäverna bytt plats och ett e har blivit ett i. Denna viktiga svenska företeelse som ju betyder att man helt ansvarslöst tar en paus i vad man än håller på med för kaffe med dopp. Dessutom fick vi veta att våra liv ramas in av två kaffehändelser; dop- och begravningskaffe. Så sant.
Sveriges talman Andreas Norlén väcker hos mig alltid stark förväntan närhelst han uppträder, som på Skansen, därför att han ger intryck av att vara en människa med ett levande intresse i litteratur, framför allt poesi. Dessutom deklamerar han alltid utantill, vilket verkligen är imponerande. Igår hade han mycket lämpligt valt Harry Martinsons dikt Juninatten, som 2020 vann DN:s tävling Sveriges vackraste sommardikt. I natt ska jag lyfta blicken och titta på juninatten.
Juninatten
Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.
Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de ha mörknat
spegla morgonsolens lågor.
Juni natt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav.