Beskyllningar och kränkningar bör undvikas. Att ogilla en person för dennes åsikt, berättigar aldrig personliga påhopp. Att kritisera partier, ideologier eller religioner står oss fritt i Sverige, än så länge. Friheten att gilla, ogilla och ta ställning måste värnas, inte tystas.

Inför jul får vi önska. Många med mig önskar fred, en ren planet, rätt resurser för att återta kontrollen över samhällshaverier. För att lyckas måste folket och beslutsfattare sluta blunda för verklighetens utmaningar och kunskapsgranska sanningar. 

Diskrepansen mellan sanning och lögn, rätt och fel, god och ond beror på individers tankar och känslor kopplade till tolkningar. Om vi istället bortser från subjektiva åsikter och analyserar objektivt med hjälp av vetenskap, logik och statistik ökar chansen för träffsäkrare förståelse. 

Vi måste tränga igenom våra illusoriska bubblor och följa rörelser av förändringar i verkligheten.

Samhället ska aldrig i det tysta acceptera antisemitism, rasism, sexism och extremism, oavsett kamoufleringar. Även om intentionen är att skydda oskyldiga med samma nationalitet eller religiöstillhörighet, måste instanser sluta blunda och kavla upp armarna. Ta exempel som hedersförtryck, hedersvåld, hedersmord. Ordet heder är stötande i sammanhanget. Vi måste våga prata om verkliga skälen till att så många lever i skräck i Sverige. Hur ska vi annars åtgärda problemen? Visst vill väl beslutsfattare skydda offren, inte förövarna?

Oskyldiga lider för att människor är rädda för fobi- och rasismstämplingar.

Vi är många som anser att rasism är avskyvärt. Inget kan rättfärdiga rasism, inte heller religion. Därför måste vi prata om det svåra. Åsikter om att inflyttade människor får ta seden dit de kommer är inte rasistiskt utan snarare en strävan att alla människor även i fortsättningen har likvärdiga rättigheter i Sverige. 

Sakliga diskussioner måste premieras i ett land där åsiktsfriheten värnas. Oavsett om människor tycker lika eller olika. 

Genom fördömanden av andras åsikter minskar man demokratin i ett samhälle. 

Människor som anser att deras ord väger tyngre än andras, omvandlar åsikter till sanningar. 

Alla har rätt att tro och tycka, utan att hotas av någon som anser att dennes åsikt står över andras. Alla får tro och tycka vad man vill men inte göra som man vill. Det gäller oavsett om tron bekräftas med religion. 

Om vikten att värna ett sekulärt samhälle, bör vi därför tala– och aldrig tiga om.

I en demokrati är yttrandefrihet allas rättighet, inte bara de som tycker samma sak som vi.

Balansgången är att skydda medborgarna från onda krafter som förföljer, hotar, misshandlar och dödar oliktänkande, inom familjer och på gator. Därför krävs det en trygghetsapparat med tillräckliga resurser för att bekämpa nutidens utmaningar. 

Det är politikernas ansvar att arbeta med det svåra, att inte tysta fakta och statistik för att någon grupp kan ta illa upp. Politiker ska säkerställa att alla människor oavsett kön-, politisk-, sexuell-, nationell-, religiöstillhörighet har lika mänskliga fri- och rättigheter samt skyldigheter att följa svenska lagar och regler.

När beslutsfattare vägrar se verkligheten eller inte vågar sätta ord på problemen, försvinner inget utom möjligen anhängare. Samhällshaveriet växer samtidigt som missnöjen gror i tystnaden. Om detta är guld värt att tala, att tiga underminerar demokratin.