”Man kan inte spara allt” minns jag att pappa plötsligt började säga. Detta trots att han hela sitt liv gjort just så, sparat på allt. Hans lösning var att lämna över allt till mig. Även om han sa att jag kunde slänga det om jag ville var det uppenbart att han hoppades på nått annat. På alla gamla kort har han fäst små lappar, till mig, med förklaringar om vilka som är med på korten. Mitt rensande har inte kommit långt innan jag fastnar i dagböcker, brev och annat. I min farmors dagbok från 1943 läser jag hennes tankar och oro gällande kriget. Hennes ord får liv trots att jag aldrig fick träffa henne och jag ser på gamla foton med nya ögon. Hur ska jag kunna slänga bort allt detta? Jag slänger ett par tomma kuvert och dricker mer kaffe bakom högar av foton, brev och dagböcker.
Socialtjänsten ska förändras menar den nya regeringen även om det tycks mig mycket oklart hur. Allt bottnar i att man nu ska bryta gängkriminalitet och få skjutandet att upphöra. Vi som alltid försökt lyfta perspektivet ”barns bästa” och vad som är viktigt för att på bästa sätta säkra våra barns uppväxt förvånas möjligen. Det som alltid varit viktigt är ju liksom viktigt nu också. Problemet blir inte mindre komplext för att man nu ska ta i med hårdhandskarna. Mycket av lösningen ligger i att lyssna på alla dom som jobbar med och för våra barn. Där finns kunskapen, inte i politikers mötesrum. Till den kunskapen kan man sedan foga forskning kring vad som fungerar men först måste de där hårda handskarna av. Barn ska hanteras varligt!
Engagerade pedagoger i våra förskolor kan berätta vad som behövs för att omfatta alla barn och bereda väg för deras utveckling. När pedagoger berättar att antalet personal inte räcker så är det dom som vet bäst. Det kan handla om barn som inte har svenska som modersmål, barn med stora egna svårigheter eller föräldrar som behöver vardaglig handledning av pedagogerna vilket en gång i tiden var möjligt. Den relation och det förtroende som förskolor lyckas skapa med familjer är av avgörande betydelse!! Alltså, det är hög tid att lyssna på dom som vet vad som behövs!
På samma sätt är det i våra skolor, engagerade lärare vet vad som behövs och ibland handlar det om pengar såklart. Sedan finns forskning om lärande och socialt samspel som alla aktörer behöver ta del av. När skolan ska forma sig utifrån elevernas behov kan det ibland visa sig kosta mer och så måste det få vara om det nu inte ska komma att kosta än mer senare. För det är senare som det ska plockas fram hårdhandskar och ofta rätt kostsamma sådana! Alltså, det är hög tid att lyssna på lärarna och rektorers fokus ska inte vara att hålla budget utan att ge varje elev det stöd hen behöver!
Kunskap finns och allt handlar inte om mer pengar men ibland är det just så. Det finns så många kloka pedagoger, socionomer och fritidsledare i Norrköping, vi behöver ta tillvara deras kunskap. Plötsligt ser jag en bild av hur gammal kunskap riskerar att bli sånt som ska rensas bort. Som om inget fanns att ta tillvara och lära sig av. Det ska till nya lösningar även om mycket som gjorts tidigare har varit bra. Som att finna att det inte var meningsfullt att räfsa löv då det fallit nya, somligt måste göras mer av inte annorlunda. Somligt blir aldrig färdigt!
Kortsiktiga ekonomiska motiv har länge fått styra i bakgrunden. Pedagogiska sanningar har skapats som ibland möjligen haft mer med pengar än verkligheten att göra. Som att säga att assistenter för barn med stora egna behov inte är bra, jo för en del är det mycket bra! En del barn behöver ett ”överjag” för att lära sig navigera i sociala sammanhang. Att sedan även assistenter behöver utbildning är en annan sak.
Nu är tid för mod. Pedagoger behöver stå upp för barns rättigheter, lyfta sina erfarenheter och berätta vad som behövs. Chefer behöver lyssna på de kunskaper som finns och då inte selektivt utifrån ekonomiska realiteter. Politiker behöver ta till sig det som förmedlas från våra verksamheter och om pengarna inte räcker skicka frågan vidare uppåt till dom som ämnar satsa för förändring. Kanske kan detta få någon att ta av sig sina hårda handskar och agera för barns bästa?
Så ser jag ut över bordet och högarna där jag sitter. Människors liv passerar fort och ibland är det svårt att veta vad som är viktigt men kärlek tycks bära oss fram så länge den orkar. Kärlek vi får och kärlek vi ger. Ibland måste vi dessutom försöka vara modiga så att allt inte bara blir som det blir!
Här är en sång till modet
till glädje, hopp och skratt
Till dom som tror på kärleken
fast hatet är så starkt
Till alla som slår sej samman
Till alla som ställer krav
Till dom som vet hur svårt det är
och ändå säger "ja"
(Sång till modet, Mikael Wiehe)