Socialdemokraterna och Moderaterna är numera överens om att det var ett misstag att öppna gränsen under migrationskrisen som fick sin kulmen 2015. Då kan det vara dags att sluta gråta över spilld mjölk och gemensamt sätta till alla klutar för en fungerande integration.
Partiledardebatter är sällan särskilt upplysande. Men i söndags i SVT:s Agenda blev det tydligt på åtminstone en punkt. Såväl statsminister Ulf Kristersson (M) som oppositionsledaren Magdalena Andersson (S) sa klart och tydligt att Sverige inte borde ha släppt så många flyktingar under första halvan av 2010-talet.
Deras företrädare Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven hade fel när de argumenterad för ”öppna hjärtan” och att Sverige inte skulle bygga några murar. Flyktingar från Syrien, Afghanistan och andra länder med svält, krig, oro och förföljelse vällde in över Europa och medan andra länder var avvaktande tog framförallt Tyskland och Sverige emot väldigt många. Sverige flest av alla sett till antal invånare.
Det var förvånande. Det är en gåta att S och M övergav sin gamla axel om en reglerad invandring.
Nu övergavs axeln först av en moderatledd regering och när S återkom till makten dröjde det till att läget blev så akut att Sverige inte klarade mer och regeringen Löfven fick göra helt om hösten 2015.
Det har genom åren framförts flera förklaringar till Sveriges generösa flyktingpolitik i början av 2010-talet. Dels att det fanns stöd ett ganska stort stöd i befolkningen för en mer humanistisk inställning. Det synsättet bars av bland andra Miljöpartiet som hade en vågmästarställning och därmed stort inflytande.
En annan mer krass förklaring var att en massiv invandring skulle vara Moderaternas sätt att slå sönder den svenska arbetsmarknadsmodellen. Med horder av billig arbetskraft skulle det inte gå att upprätthålla kollektivavtal och fackets makt skulle minska. Den främsta företrädaren för den här förklaringen var Dagens Nyheters tidigare politiske chefredaktör Svante Nycander.
Hur som helst är det bara att konstatera att följderna av flyktingvågen blev stora. SD kunde växa sig till näst största parti i det senaste riksdagsvalet och idag tycks de flesta överens om att flyktingvågen för tio år sedan bäddade för den gängbrottslighet som brett ut sig och hotar att underminera stora delar av det svenska samhället. Integrationen av framförallt unga pojkar och män har misslyckats. Gängen erbjuder en framtid som de inte ser någon annanstans.
I det läget måste den stora övergripande politiska uppgiften vara att sätta till alla medel för att bryta den här utvecklingen. När Moderaterna och Socialdemokraterna nu är överens om att det gick snett kan det inte var så svårt att samla en bred majoritet för att sätta in kraftfulla åtgärder för att ge unga människor på glid en meningsfull sysselsättning samtidigt som alla medel sätts in för att knäcka gängen.
Det är bara att acceptera att vi har den befolkning vi har. Sverigedemokraternas krav på återvandring är en illusion. Oavsett hur mycket pengar som sätts av blir det ett fåtal som återvänder till de länder det handlar om.
Med en allt äldre befolkning och ett sjunkande barnafödande behöver Sverige dessutom arbetskraft framöver. Går det att sänka skatter för miljarder så måste det finnas oändliga resurser för att se till att folk kan arbeta hederligt och att knäcka föreställningen om att det finns en kriminell väg som är lättare och bättre.
Moderaterna och Socialdemokraterna har en stor uppgift att rätta till sina misstag och få Sverige på rätt köl igen.