Dags för en språkspaning. Om du skriver för hand är det inte mer ansträngande att skriva en stor bokstav än en liten, men digitalt är det ju en extra manöver att trycka ner skifttangenten för att få till den där bokstaven rätt. Jag vet att jag har blivit slarvigare i alla fall, särskilt i sammanhang där man ska fylla i namn, adress och sånt. Det är en engångsgrej, det kommer inte att sparas, alltså inte så viktigt och det går fortare att strunta i de stora bokstäverna. Sen händer det att jag skäms och går tillbaka och ändrar. Jag är ju trots allt svensklärare och bör föregå med gott exempel. Ibland är det dock snyggare och mer enhetligt med bara små bokstäver. I företagsloggor till exempel som adidas, comhem, facebook och twitter. En del löser det genom att istället ha bara stora bokstäver, som VISA och SAMSUNG. Läser en artikel om en journalist som hävdar att det under senare år blivit allt vanligare att företag har väldigt speciella krav på hur deras namn ska skrivas ut och de vill att det ska skrivas likadant i texten som det ser ut i loggan. Inget större problem kan tyckas men skribenten menar att det på sikt underminerar språket att bryta mot diverse språk- och stavningsregler. Jag tror att jag håller med.
Att kunna alfabetet är en basal kunskap som de flesta tycker att alla bör ha. Det ska sitta i ryggmärgen och man ska inte behöva fundera på i vilken ordning de kommer. Men tänk efter, när behöver vi den kunskapen idag? Nästan aldrig. Du slår inte i telefonkataloger, ordböcker eller lexikon längre, Google bryr sig inte om i vilken ordning bokstäverna kommer, allt finns där ändå. Det skulle vara i bibliotek då, där det fortfarande har relevans, men dit är det knappt inga unga som går ändå. Det är inte helt ovanligt att skolelever frågar hur böckerna i skolbiblioteket är ordnade, hur hittar man? Om man då säger att de står i bokstavsordning börjar de leta efter förnamnet. Just det är kanske inte så konstigt heller då det faktiskt inte är helt ovanligt att det fungerar just så. Senast jag noterade fenomenet var i en svensk ungdomsserie där skådespelarna presenteras i inledningen, i bokstavsordning efter sina förnamn. Även ett digitalt provverktyg vi använder i skolan sorterar eleverna efter förnamn istället för efternamn.
Nu är ju inte skrivregler tvingande utan snarare en positiv kraft som underlättar för att orientera sig. Med det sagt ska jag skärpa till mig och skriva mitt namn med stor bokstav. För det mesta i alla fall, hälsningar cecilia.