Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Svensk skidsport kvar i toppen

Så länge vintern dröjer på våra breddgrader är det Vinterstudion i SVT som får tillfredsställa oss som gillar skidsport.
Det roliga är också att våra skidåkare allt oftare sätter de annars så överlägsna norrmännen på plats.

Pernilla Wiberg på väg mot guld i storslalom vid de olympiska vinterspelen i Albertville 1992. "Känns inte som vi kommer att nå lika stora framgångar på den alpina sidan igen", skriver Kenneth Thapper.

Pernilla Wiberg på väg mot guld i storslalom vid de olympiska vinterspelen i Albertville 1992. "Känns inte som vi kommer att nå lika stora framgångar på den alpina sidan igen", skriver Kenneth Thapper.

Foto: Jan Collsišš / SCANPIX /

Krönika2020-01-22 12:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Fortfarande är Norge nummer ett, men svenskarna tar in stavtag för stavtag. Tyvärr har vi inga backhoppare längre, där är Norge med i den absoluta toppen fortfarande.

Om vi börjar analysera längdskidor först så har det framförallt varit våra damer som oftast stått på prispallarna. I kölvattnet av Charlotte Kallas framgångar har vi fått fram ett helt koppel med tjejer och skulle alla vara friska så skulle många av våra mest lovande tjejer få stå över ibland.

Just nu är ju både Stina Nilsson, Frida Karlsson och Hanna Falk på skadelistan och ingen vet riktigt när de är tillbaka. Det har gett tjejer som Jonna Sundling, Maja Dahlqvist, Linn Svahn och nu senast Linn Sömskar chansen att visa upp sina kunskaper och förra helgen sopade man ju nästan rent i sprintloppen där Linn Svahn var det stora utropstecknet. Linn har för övrigt kört in nästan en halv miljon kronor i prispengar redan nu.

Tyvärr är vi inte riktigt ifatt norskorna när det gäller distanstävlingarna. Therese Jouhag är ju fortfarande nummer ett i skidvärlden, även om hon förlorade ett par distanslopp under Tour de Ski, men visade sedan i avslutningsloppet uppför berget i Val di Fiemme att hon ännu inte tänker kliva ner  från översta prispallen.

Skidåkarna har ju inget mästerskap att sikta mot den här säsongen utan det är först 2021 som det är dags igen. Därför var det Tour de Ski som var det stora målet för alla där prispengarna och världscupspoängen var skyhöga. Det vi minns mest från vinterns höjdpunkt är att vinnaren (2008) Charlotte Kalla fortfarande inte hittat formen och troligen inte gör det mer, även om jag kan ha fel

På herrsidan har det varit tunt de senaste åren. Calle Halfvarsson har mest varit sjuk eller skadad och haft svårt att leverera. Av herråkarna är det Jens Burman som lyckats bäst på distansloppen medan Johan Häggström, Marcus Grate, Teodor Pettersson och Oskar Svensson ofta är med i resultatlistorna i sprint. Johan överraskade ju genom att bli trea individuellt i Dresden och sedan tvåa i lagsprinten i par med Marcus Grate. 

Svensk alpin skidsport har i många år stått i focus på vinterhalvåret, men just nu känns det faktiskt lite oroande. Framförallt på herrsidan för bakom André Myhrer (som gör sin sista säsong) och Matts Olsson finns det väldigt lite framtidsnamn. Kristoffer Jakobsen anses väl vara arvtagaren, men hittills i vinter har Kristoffer mest åkt ur.

På damsidan slutade ju Frida Hansdotter i fjol efter en lång och oerhört framgångsrik karriär men bakom henne finns det en hel del goda namn som säkert, med lite mer rutin, kan komma att ligga högt i prisrullarna framöver. Tänker på åkare som Anna Swenn-Larsson, Emelie Wikström, Estelle Alphand, Sara Hector med flera.  Ja, Anna slog ju till i förra veckan då hon blev tvåa i Flachau.

Känns dock som vi inte kommer att nå lika stora framgångar på den alpina sidan som vi tidigare haft genom Ingemar Stenmark, Stig Strand, Pernilla Wiberg och Anja Pärsson exempelvis.

Skidskytte är annars en sport som jag gärna följer. Att vara duktig både på skidor och med geväret är naturligvis oerhört krävande. Hanna Öberg är fortfarande det stora namnet och hennes andraplats i sprint bakom norskan Tiril Eckhoff visar att VM-formen är i antågande. På damsidan har vi för övrigt en härlig bredd medan herrarna har betydligt svårare att övertyga även om Sebastian Samuelsson senast gick in som 15:e man i sprinten. Här är det stor dominans av norrmannen Johannes Thingnes Bö, även om fransmannen Martin Fourcade tillfälligt (?) tagit över ledarvästen då Johannes blev pappa förra veckan till en son och tagit lite föräldraledigt.

Nu består inte svensk skidsport bara av de här olika disciplinerna längre. Nej, utbudet har svällt rejält och totalt ansvarar förbundet för tio olika aktiviteter. Förutom de nämnda är det freeskiing, puckelpist, rullskidor, skicross, snowboard, speedskiing och telemark medan skidskyttet har eget förbund, Svenska Skidskytteförbundet, där Östergötlands förre landshövding, Björn Ericsson, i många år var drivande ordförande.

Av de nu uppräknade grenarna måste vi också nämna skicrossen där Sandra Näslund är ett världsnamn och ständigt står på prispallen i VM och världscupen. Vann senast i lördags i Kanada.