Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Svårt att förstå att vi ska spara på barnen

Sköna Maj välkommen! Äntligen, tillåt mig bjuda på en kopp kaffe i den allt grönare trädgården.

"När man jobbat ett liv i kommunen har man varit med om besparingar förut. Jag har även sett en otrolig förtätning, extra krokar för kläder i skolor och förskolor."

"När man jobbat ett liv i kommunen har man varit med om besparingar förut. Jag har även sett en otrolig förtätning, extra krokar för kläder i skolor och förskolor."

Foto: Alice Staaf

Krönika2023-05-02 12:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Du kommer tyvärr att finna världen mer kylig än sist du var här så låt mig lägga en filt över dina axlar. Vi vill gärna sitta här med dig skatan, talgoxarna, ekorren, igelkotten och jag. Vi vill sitta här i värmen av din skönhet och låta oss överväldigas! Så kan allt det kalla, fula, egoistiska och hatfulla blekna och få plats i några säckar jag kan köra till returpunkten. 

Det tycks mig svårt att förstå att vi nu ska spara på barnen, på omsorgen av våra barn, på stödet till behövande. Finns det kloka människor som tror att det då bli möjligt att motverka gängkriminalitet och utanförskap? En del av oss vet ju faktiskt vad som krävs, vi har lärt av allt vi varit med om och av alla de barn vi träffat. I USA tycks tilltron till äldres klokskap stor, rent av obefogat stor, i Sverige vet varje politiker och tjänsteman bäst. Även om sådant de omöjligt kan vara förtrogna med. Kanske handlar det om omedveten inkompetens vilket är lättare att förlika sig med än kompetent ondska.

Växande människor, ja barn helt enkelt, behöver stödjande relationer. Vuxna att lita till och ledas av. Dessa vuxna behöver förstå sin mission och ha förmågan att se det goda i varje barn. Till den som inte vet det vill jag påpeka att barn i grunden är goda och har förmågor som behöver få blomma. Det finns ju uppenbarligen fortfarande vissa som tycks tro att ”jorden är platt”, ja alltså att vissa föds onda eller att det som hänt och händer varken har hänt eller händer. Inkompetens eller illvilja, oklart vilket.

Det finns saker som borde tagits på allvar för länge sedan men istället för att förbättra för våra barn ska det sparas, eller? Alla människor är olika starka, en del av oss har för lite av nått eller för mycket av nått annat. Det kan även handla om jordmån och klimat om en nu vill få någon att blomma. Trygga relationer är viktiga för oss alla. Många av oss kan berätta om viktiga personer under vår uppväxt. Vi har nu ofta organiserat förskolan i åldersgrupper, först småbarnsgrupp sedan 2-3 och sedan 4-5. Som sexåring börjar man i skolan fast bara nästan och efter sexårsgrupp flyttar man till 1-3. När barn ska börja mellanstadiet måste en del byta skola för att sedan även byta inför högstadiet. För en del barn blir detta sex byten av nära vuxna något som för somliga barn är av mindre betydelse men för andra upprepade tillfällen till oro. I förskolan och förskoleklassen finns samma vuxna med såväl i undervisning som fri lek, det finns alltså många tillfällen för samtal och uppmuntrande ledning. I skolan blir det ett samtal per termin om nu inte läraren finns med ute på rasterna. Jo jag vet, många barn tar för sig och ser till att få prata med läraren men det gör inte alla.

Om du själv bytt chef så där ofta som barn får byta både mentor och ibland kamrater anar du kanske ett problem i detta.

När barn växer kommer det alltid att finnas dom som säger ”men hen borde ju kunna”. Sådant är såklart inte hjälpsamt. Den som inte kan, kan inte och behöver hjälp och ledning för att lära sig. Personal i förskolan förstår ofta det där mycket väl. Kanske ber man ett barn att hämta frukten, följer med i närheten till man vet att barnet kan själv. Lösningen blir sällan att säga att ”det borde hen kunna”. Den typen av stöd kan barn behöva även efter förskoleåldern vilket ibland blir opraktiskt kostsamt, på kort sikt men i längden mycket lönsamt. 

Vi vuxna har ju ofta hittat ett sätt att leva där vi kan göra det som förväntas av oss. Men om du nu ändå prövat något nytt vet du att ledning är avgörande. Barn ska hela tiden pröva sådant de inte fullt ut kan eller omfattar. Det vi inte kan, kan vi inte! 

När man jobbat ett liv i kommunen har man varit med om besparingar förut. Jag minns att vi plomberade vissa lokaler, lät dom stå tomma, under förespegling om att vi sparade lokalkostnad. Uppenbarligen inte sant, hyrorna betalades ändå. Jag har även sett en otrolig förtätning, extra krokar för kläder i skolor och förskolor. Fler barn än rimligt på fritidshemmen och förskolor som inte kunnat göra utflykter på grund av för stora barngrupper i förhållande till antal personal. Jag kunde ändå vara lite sams med att vi hjälptes åt för att lösa situationen med fler barn. Men, men, men, det borde väl då var möjligt att på samma sätt ha lite färre barn under en period? Det krävs såklart en lärare även om klassen består av 24 barn istället för 28! Färre barn i våra barngrupper är något önskvärt inte ett hot.

Oh sköna Maj förlåt en gammal man som sitter här och bara pratar. Jag borde ju vila mitt sinne i din skönhet. ”Vill du kanske ha en påtår”? Nu när jag sitter här förstår jag ju att alla människor är goda innerst inne, kanske ibland mycket långt inne. Men vi är inte alltid kloka vi människor och vi behöver vilja lära oss om det vi inte kan. Skatan tycks nicka och hålla med, ekorren och igelkotten har somnat i en liten hög vid mina fötter.