Tur då att jag ingår i ett par olika skrivcirklar som tvingar mig att ta tag i skrivandet regelbundet. Det är nog nödvändigt för mitt fortsatta skrivande, annars skulle det nog inte bli nåt alls är jag rädd. Det är konstigt med det där som man egentligen tycker är kul och som faktiskt ger tillfredsställelse, varför det så ofta blir nedprioriterat.
Båda grupperna består av fem, sex personer i blandade åldrar och det är väldigt kravlöst, ibland har man fått till en text, ibland inte, men det är ok att komma i alla fall. Det spännande är ju att alla har sina ingångar till ett och samma tema, vi lever olika liv och har olika erfarenheter vilket avspeglas i texterna och det blir många intressanta diskussioner, både om texterna och allt möjligt annat. Berikande på många sätt och det har blivit en viktig del av mitt liv. Vi brukar träffas i en av studieförbundens lokaler och det är ju faktiskt helt fantastiskt. Lokaler som bara finns och som man kan låna helt gratis, man bara startar en studiecirkel om något, fyller i lite listor och så får man vara där. Det är verkligen en samhällsservice som man kan undra hur länge den får finnas kvar. Man ska nog inte ta den som alldeles självklar.
Enligt SCB är ungefär 80 procent av Sveriges befolkning engagerade i någon form av föreningsliv, aktivt eller mer passivt. Ofta framställs föreningslivet som något unikt för Sverige - självklart går människor samman i föreningar i andra länder också - men det som brukar pekas ut som det speciella med det svenska föreningslivet är den höga anslutningsgraden och den demokratiska uppbyggnad som föreningarna har. Medlemmarna har stor möjlighet att påverka innehållet och processerna, vilket ses som något bra. Svenskar är ett föreningsfolk, jag tror vi gillar att gå samman och göra saker med folk som har samma intressen som oss själva. Vi gillar att göra skillnad och utvecklas som människor.
På senare år har dock engagemanget minskat, särskilt bland ungdomar. Den största anledningen verkar vara att man tröttnar. Och det är klart, om man börjat med hockey som treåring, kanske det inte är så kul längre när man är femton-sexton. Det som skett de senaste trettio åren är att man börjar i all organiserad verksamhet tidigare, vilket gör att man också tröttnar tidigare. Jag hoppas i alla fall att vi lyckas hålla liv i våra skrivcirklar många år till.