Platsen som nu bebyggs var ursprungligen en holme omfluten av Lillån. Ån var upp emot fyrtio meter bred men bara en meter djup och rann från Bråviken i norr ut i Strömmen. Holmens äldsta namn var Prästholmen, men den kom senare att kallas Skeppsholmen. Öster om den låg Blixholmen i den bortersta delen av dagens Saltängen.
Saltängen började exploateras i början av 1600-talet då hertig Johan av Östergötland anlade Nya staden och Johannisborgs slott. De vattensjuka holmarna i öster utnyttjades länge främst som betes- och ängsmark.
Den äldsta Norrköpingskartan från 1640 visar att staden sträckte sig nästan ända fram till vägen mot Johannisborg (dagens Slottsgränd). I början av 1700-talet hade ytterligare några kvarter tillkommit och stadsgränsen gick längs Lillån. Så skulle det förbli under lång tid.
Senast från slutet av 1600-talet korsades Lillån av Jungfrunbron. Bakgrunden till namnet är oklart, men Norrköpingsarkeologen Arthur Nordén ansåg att det var nunnorna i Askeby som hade låtit bygga bron ut till Prästholmen som ägdes av klostret.
År 1629 startade Skeppskompaniet ett varv på holmen som sedan kom att kallas Skeppsholmen. Verksamheten blev kortvarig, men återkom 1743 när handelsmän från staden grundade Norrköpings varv – senare kallat Gamla varvet. Där byggdes både stora ostindiefarare och mindre farkoster till skärgårdsflottan. Under den Hammarstenska varvsepoken 1812–1857 tillverkades ett stort antal hjulångare.
Norr om varvet öppnade 1742 ett rasp- och spinnhus. Rasphus var straff- och förbättringsanstalter där manliga förbrytare, lösdrivare och vanartiga ungdomar sysselsattes med raspa färgträ till spån. Spinnhus var den kvinnliga motsvarigheten. År 1771 konstaterades att de flesta intagna hade blivit så sjuka av det usla huset att de inte kunde arbeta. Det byggdes då ett nytt kronospinnhus vid Drags fabriker.
År 1775 infördes statligt monopol på brännvinsbränning och det inrättades kronobrännerier i en lång rad städer. Anläggningen i Norrköping byggdes vid Strömmens strand, öster om varvet. Förutom det 60 meter långa bränneriet fanns också bostad åt inspektorn, flera spannmålsmagasin och svinstallar. De statliga spritfabrikerna blev aldrig så lönsamma som Gustav III hade hoppas på och de stängdes efter drygt tio år. Byggnaderna användes därefter som kronomagasin, som var förråd för kronans spannmål.
Det fanns även en tobaksodling på Skeppsholmen. Tobak var stadens tredje största industribransch på 1700-talet och odlingar fanns både inne Norrköping och utanför staden. Tobaksplantagen låg intill spinnhuset. En karta från 1798 visar att den omfattade 6 000 kvadratmeter och hade en långsmal torklada. Det odlades både odlades både bondtobak och virginiatobak.
År 1851 byggdes Norrköpings gasverk intill Gamla varvet. Den stora gasklockan för lagring av gasen var den andra som byggdes i Sverige. Gasen tillverkades genom kokning av kol, och restprodukten tjära gjorde att området blev kraftigt förorenat. Vid mitten av 1800-talet skedde stora ombyggnationer längs med Strömmen. Hus revs och en grundmurad kaj med tillhörande skeppsbro uppfördes och det anlades även järnvägsspår.
Lillån har fyllts igen i omgångar med start på 1700-talet, men först vi mitten av 1800-talet var den helt borta. Under 1860- och 1870-talen utvidgades stadsplanen österut med gator och kvarter på de före detta holmarna. Bostäder byggdes främst i kvarteren väster om Varvsgatan och i öster blev det magasinslokaler, verkstäder och mindre industrier. Längs den nya stadsdelen förlängdes Norra Promenaden.
Det mesta av den äldre bebyggelsen ersattes av industri- och lagerlokaler under andra halvan av 1900-talet. Av bostadshusen, där det ännu på 1940-talet bodde nästan tusen personer, återstår bara två trevåningshus vid Packhusgatan. De enda övriga byggnader i området som bevaras är Andreas kvarn – en stor magasinsbyggnad från 1889 – och gasmästarkontoret som byggdes 1862. Det har flyttats från Saltängsgatan till Strömmen.
En bit in på 2000-talet började planerna på ett nytt bostadsområde ta form. Norrköpings hamn, Eons hetvattenanläggning och en rad andra verksamheter fick flytta på sig. Inför bygget genomfördes den största arkeologiska undersökningen någonsin i Norrköping. Utgrävningarna pågick i huvudsak åren 2016–2020 och då undersöktes bland annat Gamla varvet, kronobränneriet och tobaksplantagen.