Några dagars utflykt med liv och rörelse, några dagar hemma i trädgården, en kväll på krogen, en kväll med barnbarn. Sommaren har som vanligt gått för fort och snart är det dags att återgå till jobb och en ny termin. Nya elever och många nya namn för den stackars hjärnan att lära sig. Det som förr var en lätt match kan nu ta till bortåt jul innan det satt sig.
Brukar läsa Tove Janssons “Sommarboken” med lite ojämna mellanrum just på sommaren, och i år var det dags igen. Minns inte riktigt när det var senast och det måste vara den episodiska uppbyggnaden som gör den svår att komma ihåg, känns nästan alltid som första gången. Plötsligt såg jag den dock med helt nya ögon eftersom jag själv är farmor och nu också har flickbarnbarn. Både hon och jag är än så länge lite yngre än bokens Sofia och farmor, men jag vill vara just precis en sån farmor. Lite tjurskallig och barnslig ibland och visheten själv ibland. Älskar avsnittet om katten som inte låter sig älskas och byts mot en keligare variant, men hur tråkigt det blir när den bara gör som man vill, och bytet går tillbaka. Det ska skava lite, vara lite besvärligt. Som livet.
En av de varmare sommardagarna for vi med ett av barnbarnen, snart fem år, och badade. Vi åkte dit lite planlöst och hade egentligen inte så mycket med oss, inga badleksaker eller flytmojänger. Dumt, så klart. Barnbarnet hälsade glatt på alla presumtiva kamrater och tittade längtansfullt på deras grejor, ville så gärna vara med, men fick nobben överallt. Fanns det föräldrar i närheten såg de snabbt till att rafsa ihop både barn och prylar och flytta på sig. Jag kan inte riktigt komma ihåg att det var så när våra barn var små, de hade oftast varandra att leka med, men kom någon annan och ville vara med så fick de väl det, tänker jag. Och så länge ingen gick iväg med hinkar, bollar eller vad det kunde tänkas vara, fick de leka med dem. Något annat känns konstigt.
Vädret har varit ganska ombytligt och svårberäkneligt. Ena dagen regnar det och nästa är de trettiofem grader varmt, men då hade man redan gjort upp andra planer fast man borde legat på stranden. Det har inte blivit så många dopp som jag skulle önskat, men en premiär av rang. Jag har badat i Göta kanal! Det var på tiden efter att ha bott granne med den i tjugofem år. Hoppas på ännu några veckor med sommarväder och sommarkänsla även om jobbet drar igång och i skrivande stund är det fortfarande några skälvande dagar kvar.