Jag hör att även grannen klipper vilket skapar en sorts samhörighet. När jag är klar hör jag att grannen försätter men när jag tittar över buskarna inser jag att den klippande grannen är en robot. Man kan inte byta ett par vänliga ord med en robot, eller? Den tycks bli färdig och glider in i någon sorts bo. Den tycks vara nöjd och behöver kanske vila, behöver robotar vila? ”Så där ja” säger liksom lite för mig själv och slår mig ner med en kopp kaffe. Roboten svarar inte utan morrar bara lite tyst i sitt bo. En vacker dag, eller rättar sagt i framtiden, blir det kanske så att roboten svarar på tilltal och heter, typ Ulf, funderar jag till kaffet. Men, kommer Ulf att nöja sig med att bara klippa gräs och byta ett par ord med grannen? Ulf kanske blir väldigt smart och lurar mig att göra hans jobb under det att han utforskar världen.
”Hej Google, vad blir det för väder idag” frågar jag när jag kommit in och hoppas att ingen annan hör mig. En vänlig röst svarar och jag ber då även om senaste nyheter. Det söks fortfarande efter den försvunna ubåten. Informationen är saklig men saklig behöver inte betyda att den är sann. Även om Ulf blir väldigt smart blir det där med känslor och värden svårt för Ulf. Det finns så mycket mer än fakta och fakta kan ses ur olika perspektiv. Sådana som framtida ”Ulfar” kommer att få svårt med barnkonsekvensanalyser och att se individuella behov. Nu är ju det nått som uppenbarligen även gäller somliga makthavare. En framtida superUlf kan kanske komma fram till att det klokaste är att radera ut större delen av mänskligheten och göra en omstart för en svårt utsatt jord. Även människor kan vara känslokalla så må människor med nära till hjärtat vara dom som utvecklar AI!
I affären blir jag stående med en påse färskpotatis i handen och funderar på hur länge det dröjer innan all personal har ersatts av robotar. Robotar som med tiden lärt sig så mycket att dom lägger tillbaka enahanda sysslor på oss människor för att ta sig an ”världen”. Så känner jag att någon ser på mig. Framför mig står en mycket liten flicka med en tilltufsad kanin i ena handen. ”Hej” säger jag och flickan tittar vaksamt på mig. Flickas mormor tittar också på mig men snarare misstänksamt. ”Fin kanin” säger jag och flickan håller fram kaninen mot mig, när jag klappar den drar hon tillbaka kaninen. ”Hon tycker inte om män med skägg”, säger mormodern och drar lite i flickans hand. ” Men jag är ju snäll” svarar jag mer riktat till flickan än den nu ganska bistra mormodern. ” Det hjälper inte” säger mormodern men det gör det ju såklart. Den lilla flickan ler mot mig. Mormodern drar i väg med henne men på vägen bort vänder sig flickan mot mig och ler igen. Jag vinkar, flickan vinkar till gubben med skägg!
Det finns slutsatser och försök till sanningar som inte är till nytta, att spara på eller mata in i vare sig barn eller olika Ulfar. Även sådant som kan tyckas se sant ut kan visa sig vara fel. Allt är inte kalkyler, uträkningar eller tydliga orsakssamband. Somligt kan bara förstås utifrån värden och tankar som tar vägen förbi hjärtan. Beslut som fattas kan vara kostnadseffektivt rimliga men utifrån värden och mänsklig empati helt förkastliga.
Det blev en midsommarafton utan regn. Fakta, just där jag var. Färskpotatis och jordgubbar, fakta i mitt fall. Samtidigt formades upplevelsen av alla i min närhet, en hand i en hand, en kram, en blick i samförstånd. Livet är mer än ett Facebookinlägg, mer än fakta. Den lönsamhet som finns i att skapa ett samhälle utifrån allas lika värde på riktigt låter sig möjligen inte mätas. Men den känns, den kan bubbla, den kan skutta glatt över sommarängar och ge värme när hösten sedan kommer.
På midsommardagen väcks jag av Ulf som åter är i arbete, för min del klipper jag inte gräset varje dag. Det finns annat i livet förstår du Ulf!