Men det onda får vi leva med och lära av. Något är för alltid förändrat.
Vi skålade in det nya året och vi pratade lite om vad vi hoppades inför 2020. Jag lovade mig mer tid med de fina barnbarnen. Men så en bit in i januari kom allvarliga besked från Kina och främst från staden Wuhan. Så kom de första Coronafallen utanför Kina och de första funderingarna kring ansiktsmasker betydelse dök upp i pressen. WHO konstaterade i början av februari att det inte var fråga om en pandemi men sedan gick allt fort. Några få enstaka fall blev fler. Det tog tid för oss att förstå allvaret och kanske berodde det på någon sorts strategi om att inte oroa folk för mycket. I början av mars togs beslutet att flytta fotbolls EM till 2021. I slutet av mars hade drygt hundra personer i Sverige dött till följd av Corona. Folk började hamstra toalettpapper, handsprit och värktabletter.
Vi tvättade händerna och höll avstånd. Vi som hade någon att prata med försökte tillsammans förstå situationen och hur vi skulle leva. Hemleverans av varor men samtidigt leverera varor till andra. Många blev väldigt ensamma, andra miste sina jobb och del förlorade nära och kära utan möjlighet till farväl.
Där under våren blev ganska många barn väldigt oroliga. Barn hör ju faktiskt det vuxna säger eller som man sa förr ”även små grytor har öron”. Vuxnas oro föll över barnen. Alla barn oroar sig perioder över döden på olika sätt och nu fick den oron fäste i en del barn. Personal som jobbade med barn i olika åldrar likväl som personal på äldreboenden skulle jobba vidare. Detta då i jobb som förutsätter någon form av närhet vilket också det skapade oro. Vi kom att förstår hur viktiga alla dessa människor är, dom som jobbar med våra barn och dom som jobbar med våra gamla. Personal inom sjukvården fick uppmärksamhet på ett nytt sätt. En sådan där sak som jag brukar framföra när jag föreläser fick ett nytt djup, ”människor som jobbar med människor ska ha anständig lön”. Människor som jobbar med människor öser ur sig själva inte bara för att utföra saker utan i skapandet av goda relationer. Relationer kan vara bärande och avgörande.
Detta var det första året med barnkonventionen som lag. Nu hamnade just den saken lite i bakgrunden av naturliga skäl. Framåt kommer detta ändå att var viktigt och barnsynen kommer att förändras. Barns röster kommer att vara viktiga, barn kommer att bli lyssnade på och göras alltmer delaktiga i beslut som rör dom.
I juni fastslog folkhälsomyndigheten att samtidigt som man hindrat smitta från Italien och Österrike, genom isolering och smittspårning, kom smittan in från andra länder då pandemin redan var ett faktum. Ambitionen att inte släppa smittan över bron var säkert god men den kom andra vägar. Under sommaren fick vi i hög grad avstå från resande och sociala sammanhang. Många av oss men såklart inte alla. Riskanalyser ser olika ut för olika människor. En del tycktes anse att detta inte gällde dom.
Nu väntar 2021 och vaccin till alla under första halvåret har utlovats. Först såklart till alla i olika riskgrupper men kanske kan vi till sommaren gemensamt uppleva någon sorts trygghet. Kanske kan vi äntligen få krama någon vi längtat att krama. Min fru och jag har övervägt möjligheten att klä våra barn och barnbarn i plast, typ rulla in dom en och en i gladpack bara för att få känna närheten i en kram. Det skulle troligen inte fungera, väldigt mycket plast att ta hand om och så risken att krama någon så att hen kvävs. Men man längtar ju. Funderade på om man kunde avskärma matbordet med hängande plast i mitten så att man kunde ha en liten fest med goda vänner på nyårsafton. Sedan kom jag på att avskärmning då även krävs mellan de olika vännerna. Det skulle krävas mycket plast. Det kanske måste bli en digital fest eller så kan man ju vara utomhus. Men utomhus ända till tolvslaget, har vi några så tåliga vänner?
Önskar dig och oss alla ett riktigt gott nytt år och om champagnen tycks lukta sprit så är det bara handspriten som överdoftar. Jag blundar och lovar att 2021 då ska jag….