Nu kommer äntligen sommaren. Det är så hoppfullt grönt att man nästan tappar andan. Synd att tiden går fortare ju äldre man blir. ”Det är snart höst” som pappa brukade säga i början av sommaren. Alltså, tiden går ju inte fortare såklart men upplevelsen är ofta sådan. Upplevelser behöver inte vara sakliga på det sättet.
– Det känns som att något inte är bra, säger frun, vad är det? Jag som inte tänkt säga något ska då försöka förklara en känsla jag har men inte satt ord på. Min fru är ändå en tålmodig person.
– Nä, försöker jag, det var bara en känsla, du vet som att ”känna sig gammal”.
– Men du är ju gammal, säger min tålmodiga fru, det är inte bara en känsla utan mer ett faktum
– Tack, det känns förresten redan bättre.
– Vilket då? undrar min nu rätt envisa fru.
– Jag tänkte på att det snart är höst, svarar jag tveksamt, det var lite sorgligt att tänka.
– Haha, det var väl nästan lite korkat att tänka, svarar min fru varpå hon överger sin lite korkade man för sin smarta telefon.
Jag går ut med en kopp kaffe och tänker att jag måste passa på när den är här, sommaren. Borde kanske lägga mig i hängmattan också annars kanske det inte alls blir av. Jag slår mig ner på olika platser i trädgården för att verkligen ha suttit över allt men lyckas inte riktigt komma till ro. En massa jobbfrågor kryper liksom på ryggen och i mitt arma huvud. Barn och elever som ”bara känner” saker, hur mycket tas dom på allvar? Klart att det kan var svårt att förklara sånt man inte riktigt kan påvisa. Man måste kunna lita till att även känslor tas på allvar. Ett barn som känner osäkerhet måste erbjudas trygghet och inte ifrågasättas. Känslor räknas!
Inifrån huset hör jag ”We are the heroes of our time” och jag tror bestämt att frun trallar med lite. Jag tänker att hon är en hjälte. I alla år har hon kämpat för barns bästa, hävdat att alla måste få sin chans och att man visst kan se gott i alla. Nog har hon varit trött ibland men nästan alltid en glad hjälte och i en del ungdomars liv har hon kunnat vara en positiv förebild. Det är sånt hjältar kan – göra skillnad!
Syrenen blommar och om ett två veckor är det skolavslutning. Det betyder att mitt första år som barn- och elevombud på heltid har gått. Har jag kunnat påverka något?
Jag hoppas ändå det och visst vet jag att många verksamheter nu har fokus på värdegrundsfrågor. Jag har dessutom fått klart för mig att det finns många hjältar i våra verksamheter. Många som genom att göra det där lilla extra är avgörande för barns framtid.
En del barn har så svårt att komma till sin rätt i skolan. En del blir utsatta utan att vuxna ingriper och en del blir utan det stöd dom behöver för att lära och utvecklas!
Samtalet pågår i Norrköping, samtalet om hur vi kan blir ännu bättre! Genom att prata om värdegrundsfrågor påverkar vi faktisk klimatet och håller frågan på agendan där den trängs med allehanda utvecklingsfrågor.
Kaffet i koppen har blivit kallt och solen har gått i moln. Talgoxen som fått för sig att jag sitter där och äter ost tittar vädjande på mig. Han har höga förväntningar på mig och det sommarboende han valt för sin familj. För honom är framtiden mest en reflex och nuet det som verkligen gäller. Just detta nu handlar om ost bara om ost.
Min fru är bättre än jag på att vara i nuet. Jag är hela tiden på väg uppför nått berg eller planerar för denna bestigning. Det är så mycket man vill uträtta och ”det är snart höst”. Det är lite sorgligt att tänka på som sagt. Sorgligt och korkat.