EM-fotbollen har vi summerat tidigare i den här krönikan. Nu är det dags att blicka tillbaka på OS i Tokyo och sätta lite betyg på vår trupp från Sverige.
Stort A får naturligtvis våra tre guldmedaljörer Daniel Ståhl, Armand Duplantis och hopplandslaget som näst sista dagen fick till en fullträff. Att Daniel och Armand skulle stå överst på prispallen var väl igen direkt överraskning, men på vilket sätt de gjorde det! Ryttarna imponerade redan i den individuella hoppningen där vi fick med tre av sex deltagare i omhoppningen. Utdelningen då (ett silver till Peder Fredricson) var dock en besvikelse då Henrik von Eckerman och Malin Baryard-Johnsson placerade sig precis utanför medaljerna. I laghoppningen visade man återigen världsklass och när Peder och All In höll för trycket i sista ritten blev det svenskt guld med 1,3 sekunders marginal till USA.
Sex silver, jag hade tippat att vi skulle få mellan åtta till tio medaljer, gör att vi kvitterade ut nio medaljer på detta OS. Två mindre än i Rio de Janeiro 2016 men fler guld. Av silvermedaljörerna var diskuskastaren Simon Pettersson den stora skrällen. Visserligen hade Simon kastat över 69 meter under våren men innan OS var formen inte alls av den klassen. Men nu slog han till, inspirerad kanske av träningspolaren Daniel Ståhls jättekast på 68,90 tidigt i tävlingen. Simon har stått i skuggan av Daniel, därför kändes den här medaljen väldigt välkommen.
Segling är annars en sport det mestadels skrivs om under OS-åren. Nästan alltid levererar man och så var fallet även i Japan. Först slog Josefin Olsson till med ett silver i klassen Laser Radial och därefter infriade Anton Dahlberg och Fredrik Bergström förväntningarna i 470 genom att också fixa ett silver.
Sarah Sjöströms vår har det skrivits mil om sedan hon hade oturen att halka på en isfläck i Stockholm och bröt armbågen. Operation, läkningstid och sedan rehab har varit ständigt återkommande rubriker om Sarah och frågan många ställt sig var om hon skulle hinna bli klar till OS-simningarna. Det blev hon, kanske inte lika toppad som hon velat vara, men ändå i så gott trim att hon tog upp striden med de allra bästa. I sista loppet under OS, 50 meter fritt, slog hon också till och knep ett silver.
– En av mina största prestationer som simmare, var Sarahs kommentar efter det loppet och då ska man komma ihåg att hon vann sin första EM-medalj som 14-åring och nu är 27!
Sist men inte minst måste jag skriva några rader om damernas fotbollslandslag. Under alla mina OS har jag nog aldrig sett ett mer givet guld bli till silver. Redan under de ordinarie 90 minuterna var Sverige det klart bättre laget i finalen mot Kanada och när sedan straffläggningen vidtog brände svenskorna fyra av sex straffar där Carolina Seger ändå hade läge att skjuta hem guldet på Sveriges femte straff. När sedan Jonna Andersson, forstrad i Sveriges anrikaste klubb, Mjölby Södra, sköt en lam sjätte straff flög guldet all världens väg för Kanadas Julia Grosso gjorde inget misstag.
Fram till finalen var Sverige obesegrat och framförallt övertygade man i premiärmatchen mot USA (3-0). Onekligen kändes det som Sveriges damer växt de senaste åren under Peter Gerhardssons ledning. Framförallt var det här Stina Blackstenius (fem mål) och Fridolina Rolfös stora genombrott samtidigt som Carolina Seger visat att äldst är bäst när det gäller (undantaget då straffmissen!). Det känns som det här landslaget har en stor potential och kanske redan nästa höst kan man stå överst på prispallen (har inte hänt sedan EM-guldet 1984) i ett stort mästerskap då EM ska avgöras.
I övrigt finns det som vanligt både flippar och floppar i den svenska truppen. Damlandslaget i handboll exempelvis var bra ända fram till matchen om bronset mot Norge där man blev totalt överkörda (19-36) och fick gamle storspelaren Magnus Wislander att utbrista i radion:
– Jag är djupt besviken på uppförandet. De spelade på korplagsnivå!
Handbollsdamerna kan redan i december dock ta revansch då VM avgörs.
Till avdelning besvikelser hör annars gångaren Perseus Karlström och handbollslandslaget (herrar), båda medaljhopp, liksom alla våra boxare, brottare och judoutövare som det fanns stora förväntningar på innan spelen.
– Vi måste ändå vara väldigt nöjda. Det är många som imponerat, summerar SOK:s verksamhetschef Peter Reinebo.