Jag var kammarjungfru på Finspångs slott.
Alltså i Krönikerspelet som sattes upp 1980 när Finspång gick all in och firade Finspång 400 år.
Min kompis fick äran att spela Auroras ena dotter, Charlotta Aurora.
Med god vägledning sydde vi själva våra dräkter och tränade säkert ett halvår på våra små replikfria biroller innan sommarens föreställningar hade premiär på slottstrappan mot den engelska trädgården.
Det här var året då Lions arrangerade Finspångs marknad för första gången.
Låtar om Finspång skrevs och skivor gavs ut. Dekaler och historiska minneskartor trycktes upp.
Fast jag vet egentligen inte varför vi firade just 1980. Finspångs bruk fanns före 1580. Slottet började byggas först på 1660-talet.
Namnet, även om det stavades med o, finns omnämnt i skrifter från 1300-talet och säkert fanns Finspång tidigare än så, om än bara som ett par gårdar.
Av någon anledning firades det ordentligt 1980.
Aurora och hennes barn och barnbarn hade gillat det förstås. De visste hur man firar och festar.
Ömsom var det adel och kungligheter som gästade slottet, ibland stannade de under flera veckor, och deltog i teaterföreställningar och baler.
Kvinnorna på Finspångs slott arrangerade även allmänna tillställningar, speciellt vid midsommar och skördetid.
Aurora och hennes döttrar var roade av teater. De bjöd in skådespelare till slottet men spelade även gärna själva.
Bruksarbetare som var intresserade fick också vara med i pjäserna och ibland stängdes bruket några dagar när det skulle spelas teater.
Eller som när Auroras barnbarn Emilie Fredrika Aurora De Geer gifte sig med Mauritz Clairfelt 1810 och alla Finspångs invånare, vuxna och barn, fick delta.
Dagen efter vigseln gavs middag (med glass till efterrätt) för anställda på bruket och på kvällen blev det bal för allt bruksfolk.
Nattens festligheter avslutades med fyrverkerier över Finspång.
Kvinnorna på slottet var vackra och karismatiska och fungerade som sin tids influensers och trendsättare.
Familjer döpte bland annat sina döttrar efter Emilie och då brukade hon komma och delta på dopet.
Finspångs slotts storhetstid är förbi men vi kan alla fortfarande promenera i vår vackra slottspark och känna historiens vingslag.
Någon sommargryning när alla finspångare sover får jag lust att ta med min häst och galoppera från Lugnet utmed vattnet mot slottet.
Precis som Emilie brukade göra på sin skimmel vid namn Bijoux.
Den 8 december får vi äntligen anledning att festa till igen i Finspång. Då invigs vårt ombyggda nyfixade torg!
Vi ses väl där!