Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Slitna människor ska få gå i pension

Människor som känner sig slitna efter många år av arbete ska såklart få gå i pension tidigare. Att medellivslängden höjts hjälper föga den som har ont eller är sjuk.

"Människor som känner sig slitna efter många år av arbete ska såklart få gå i pension tidigare."

"Människor som känner sig slitna efter många år av arbete ska såklart få gå i pension tidigare."

Foto: Agnes Ganestål

Krönika2023-01-23 12:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sedan kanske det vore bra att mer kunna göra lite av varje. En del av oss har haft glädjen att ha ett roligt och berikande arbetsliv. Just idag vill jag jobba!

På nyheterna berättas om att Linköpings kommun vill utveckla en form för tidigt stöd till barn och föräldrar. Jag nickar för mig själv där jag sitter med morgonkaffet, den tanken har vi haft länge men den typen av idéer tycks komma och gå. De blir mer viktiga i samband med olika händelser för att sedan falla undan. Det handlar om långsiktigt arbete som ofta får stå tillbaka för vardagligt arbete och olika populistiska snabbfix. Ett fenomen som tål att tänkas på!

De barn och familjer som behöver extra stöd är kända tidigt i våra förskolor och familjer med yngre barn är ofta mottagliga för stöd. De professionella i våra förskolor vet vad som behöver göras, så bäste politiker och ansvariga tjänstepersoner, fråga dom! Glöm inte heller att fråga barnen och glöm inte att göra vårdnadshavare delaktiga på ett respektfullt sätt! Allt detta mumlar jag för mig själv. Min fru är väl van vid detta muttrande så hon fortsätter med sina bestyr.

Arbetet för barns rättigheter är oerhört viktigt! Att barn generellt sett har det bättre i Sverige än på ett antal andra platser gör inte arbetet mindre viktigt. Känslan av att detta arbete går för långsamt blandar sig med morgonkaffet som liksom får en besk smak. Övergrepp gällande barns mänskliga rättigheter gör mig galen! 

”Jag vill jobba”, finner jag mig säga, vilket får min fru att stanna till mitt i ett steg. ”Men nu ska du väl njuta av att vara pensionär”, påpekar hon. ”Men jag blir galen” svarar jag. ”Jo, ja lite galen har du alltid varit”, svarar min fru och går vidare mot badrummet.

Socialstyrelsen skriver: ”De rättigheter som barn har enligt barnkonventionen är en del av de mänskliga rättigheterna som fastställts genom olika internationella överenskommelser. Syftet med konventionen är att stärka barns rättsliga status genom att tydliggöra att barn är rättighetsbärare. Under senare år har lagstiftningen stärkts för att lyfta fram barnrättsperspektivet. Barns bästa ska vara en självklar del i allt arbete som rör barn. Barn ska också ges möjlighet att vara delaktiga i alla frågor som berör dem.”

Men ord är bara ord. Ord måste förvaltas och bli till systematiskt agerande. För många av oss vuxna krävs en tankevända. När vi ivrigt påpekar att vi självklart gör det vi gör för barns bästa behöver vi fundera på om vi verkligen lyssnat på barnet. När beslut fattas som berör barn ska barns tankar inhämtas, vi vuxna kan inte längre bara hitta på saker och påstå att det är för barns bästa. Tidigt stöd till barn och familjer som har det svårt kombinerat med generellt arbete för allas barns bästa möjliga uppväxt och utbildningsmiljö är avgörande. Avgörande för samhällets utveckling. Det talas i olika styrdokument om likvärdighet. Tyvärr saknar begreppet likvärdighet djup och tycks kunna betyda lite vad som helst. Lika olikt för alla. De rättigheter som beskrivs i barnkonventionen handlar om varje barns rätt utifrån sina förutsättningar men även om att förbättra just dessa förutsättningar. 

Min fru har lämnat mig och mitt muttrande för att gå till jobbet. Även jag har jobb att göra även om det kanske inte räknas då det inte ger en inkomst. Att” jobba” är tätt kopplat till just inkomst. Den bok jag skriver på tar långsamt form och så får det vara. Ingen chef vill ha mig att jobba fortare och jag hinner vrida och vända på saker. Att tänka och inte bara göra är väl något som ofta får för liten plats i arbetslivet. Tanklöshet kan bli kostsam!