Släng ut ängsligheten med granen

Tage Danielssons (till vänster) julsaga om Karl-Bertil Jonsson har inspirerat skribenterna till en Tjugondeknutskrönika.

Tage Danielssons (till vänster) julsaga om Karl-Bertil Jonsson har inspirerat skribenterna till en Tjugondeknutskrönika.

Foto: TT

Krönika2021-01-13 08:45
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

”Under bråkdelen av en sekund genomgick Karl-Bertil Jonsson en inre kris. – Ljuga för mor på julafton…? Nä-e! Rakryggat yppa sanningen? Ja-a!”  

Per Åhlins och Tage Danielssons rörande julsaga har med rätta blivit en svensk klassiker. Den skildrar hur idealism och realism kan mötas i en fruktbar konfrontation. Sagan gör det möjligt för oss att identifiera oss både med Karl-Bertils svärmiska progressiv dagdrömmar “att ta från de rika och ge åt de fattiga” och med de ängsliga föräldrarnas konservatism “vad skall alla de andra säga!?”

Julaftonskvällen var ju allt annat än harmonisk hemma hos familjen Jonsson. Men historien slutar ändå lyckligt och skammen över Karl-Bertils överträdelser förvandlas till triumf när den biljardspelande knösen H. H. K. Bergdahl också visar sig ha ett gott hjärta: ”Det var förbanne mig det finaste jag hört sen jag konfirmerades. Vill du ha ett fikon?” För oss representerar familjen Jonsson den där äkta omsorgen, empatin och tilliten som är kärnan i det svenska samhällskontraktet.

Vad skulle hänt om sagan utspelat sig i vår snällistiska samtid där det är viktigare att framstå som god än att faktiskt vara det? Hade inte Karl-Bertil då istället för att rakryggat yppa sanningen, mörkat sina förehavanden? Hade inte den ömma modern då överbeskyddat sonen och försökt kväsa den stränge Tyko? Hade lillasystern då orkat bevittna istället för att försöka avvärja konflikterna genom att börja gråta? Hade den så betydelsefulla Eriksgatan verkligen blivit av? Eller hade lärdomarna (för oss alla) uteblivit. Detta får vi aldrig veta svaret på.  Ty sagan utspelar sig i en tid där tillit förtjänades med heder, människor inte delades in i onda och goda och föräldrarollen inte bara handlade om att skapa trygga rum.

På tjugondag Knut plundras granen och kastas ut vilket avslutar julen. Namnet kommer från den danske prinsen Knut som mördades av sin kusin Magnus i en maktkamp. På ytan vann Magnus men det var Knut som blev helgon. För det är så det fungerar. Den som försöker tysta sina motståndare är feg och blir svagare. Den som är lojal, möter motstånd och respekterar motståndarna är modig och växer sig starkare. Låt denna tjugondag Knut bli den då vi slänger ut ängsligheten och konflikträdslan med granen. 

Läs mer om