Jag har verkligen ingen lust med nåt! Är bara dödligt trött, en envis förkylning rullar på andra veckan, det är kolsvart ute, nya E22 ska dras rakt över mitt garage, med vidhängande cykelväg precis utanför köksfönstret, och snart står juleländet för dörren.
Visserligen ska inte vägen börja byggas förrän om fem år, men ändå. Livet har varit bättre. Kan jag snälla, bara få lägga mig ner och sova till april så där. I skolan råder febril aktivitet, som vanligt såhär års, men jag har ovanligt svårt att engagera mig. Hemma råder också aktivitet, flera rum renoveras samtidigt efter sista sonens hemifrånflytt och dessutom har jag en seriös rapport om mitt Englandsbesök att skriva innan nästa söndag. Det var gnället.
Jag förstår att det finns många andra som har det mycket värre, jag vet att det finns de som drabbas hårdare av vägbygget, jag vet att det finns de som är sjuka på riktigt och inte har några jobb alls att gå till. Eller hem heller för den delen. Men ändå… Kan vi inte bara skrota den här tiden på året? Rationalisera bort den liksom. Typ effektivisera året med färre månader? Det funkar ju på så mycket annat. Hur gör ni andra för att stå ut?
Förra veckan var det Black Friday, den senaste av våra importerade “högtider”. Folk shoppade väl nästan ihjäl sig, köerna slingrade milslånga runt elektronikjättarnas tempel, men jag tror ingen blev lyckligare för det. I alla fall inte på längre sikt. Självklart var jag också på plats, men blev snudd på deprimerad av hela grejen och återvände hem tomhänt. Lika bra det, och definitivt allra billigast. När saker ska flyttas omkring och möblemangen i flera rum ska byta plats, inser man hur absurt många prylar man har. Var kommer de ens ifrån?
Några små ljuspunkter borde man väl ändå kunna vaska fram? Jo, jag känner mig stolt över att min skola efter jul kommer att ta emot nyanlända barn, att vi hjälper till och drar vårt strå till stacken. Jag är glad över att reaktionerna hos mina elever varit positiva och mer präglats av nyfikenhet än rädsla. Just nu är skolan dessutom engagerad i Musikhjälpen och det tillverkas konstverk och armband med texten “Fight for education”, det förbereds loppis och allt möjligt för att samla in pengar så att alla barn i krig ska få gå i skolan. Kan kanske väcka en och annan tanke hos svenska barn, hur privilegierade de faktiskt är, med fri skolgång och gratis skolmat. Förra helgen fick jag förresten till ett saffransbak också, sjukt goda bullar blev det!
Så det ska väl gå i år också, snart är vintersolståndet här och det vänder. Och det är faktiskt bara 203 dagar kvar till midsommarafton.