Efter torsdagens pressträff stod det klart att gymnasieeleverna ska återgå till skolan igen efter påsklovet. I vanlig ordning är det ju dock upp till huvudmännen att bestämma. Utbildningsminister Anna Ekström säger “Jag vill skicka en skarp uppmaning till skolornas huvudmän att göra ett omtag i arbetet med att göra skolan så smittsäker som det bara går. Gå igenom lokaler, schemaläggning och kolla ventilationssystemen ett varv till. Går det att hålla undervisningen utomhus är det förstås bättre.”
Jaha. Är hon på riktigt? Menar hon allvar? Vad tror Ekström att skolorna gjort hittills? Förutom att gå igenom lokaler och schemaläggning, sprida ut de få elever som är på skolan så mycket det bara går? Ska lärarna kolla ventilationssystemen? Kanske ska vi dra på oss overallerna och bygga ut skolan också? Skolan ska vara det sista som stänger och ja, vi var nog många som undrade i höstas, när smittan ökade dramatiskt igen, hur länge det skulle hållas öppet. I efterhand är jag tacksam att det trots allt blev så länge, med tanke på hur länge nedstängningen har varat efter jul. Skolan ska också vara det första som öppnar igen. Men nu? Gymnasieungdomarna har verkligen drabbats väldigt hårt, många är uppgivna, ledsna, uttråkade, livet står på vänt, de vill inget hellre än att allt ska bli normalt igen, men många är också oroliga om de måste återgå efter lovet, när smittan dessutom verkar öka i den åldersgruppen. De ska trängas på bussar och spårvagnar på morgnar och eftermiddagar, alla kan ju inte cykla eller gå, och det blir trångt i skolan. Vi har ju de lokaler vi har liksom, de blir inte större för att utbildningsministern vill det. Och undervisning utomhus? Visst, det låter ju bra, men är sällan särskilt smidigt att genomföra. Genomgång för 100 elever? På Himmelstalundsfältet kanske, som en kollega uttryckte, men då gäller det att det inte är några störande bakgrundsljud, annars måste ju alla stå jättenära och det är ju inte så Coronasäkert. Även om det “bara” är en klass kan det vara svårt att göra sig hörd och uppgifter som bygger mycket på enskilt arbete har de kanske fått nog av vid det här laget, efter all distansundervisning.
Nej vet du bästa utbildningsminister, det är nog inte skolan som måste göra ett omtag, det skolan behöver är lite vettigt stöd och ett realistiskt erkännande. Omtaget får ske någon annanstans.