Ibland är vädret inte lockande alls och det blir tillfälle att städa glömda lådor och fixa trasiga saker. Sådant som liksom inte blir av i vardagsstressen. Just i detta städande blir jag stående framför tre mycket slitna nallar. Varför har jag fortfarande kvar dom? En av nallarna är senapsgul eller smutsgul. Den var pappas och heter bara nallen.
Mina nallar är mer fyndigt döpta till Stornalle och Lillnalle. Dom har varit med mig i hela mitt liv och stornalle har lagats flera gånger av min far. Det har handlat om tappade ögon, trasiga tassar och annat. Vi har gråtit ihop många gånger, eller det var nog mest jag som grät om sanningen ska fram. När jag nu tittar på denna lilla nallesamling inser jag att de ska slängas. För alla andra är dessa nallar skräp såklart men kan jag verkligen slänga dom?
Tiden går fort när man har roligt, brukar man säga. Utifrån den tesen kan man förstå livet som att det blir roligare ju äldre man blir. Jag inser därmed att jag har väldigt roligt. Semestern gick väldigt fort och vi närmar oss skolstart. För en del barn innebär skolstarten oro för olika saker, för andra barn blir det roligt att få träffa kompisar igen. Sedan finns det barn som behöver komma bort från nära och kära.
Barn som finner vila i skolan då det ofta blir väldigt bråkigt hemma. Själv minns jag känslan av att gå hem från skolan och i oro undra hur det kommer att vara hemma. De perioder i livet som var jobbiga för pappa blev oroliga för mig. De pedagoger som dagligen möter barnen är viktiga för alla barn och helt avgörande för andra. Det där med att få växa med stöd av någon sorts trygghet kan komma att vara livsavgörande.
Mer än vi kanske går omkring och förstår så fastnar saker i oss tidigt och kommer att prägla oss. Saker som kan komma att göra oss mindre fria som vuxna. Somliga misstag kommer vi att upprepa om och om igen som vuxna. Det kan komma att finnas saker vi bara inte förmår, saker vi vill säga men inte kan och saker vi längtar efter men aldrig riktigt når. ”Det som inte dödar oss gör oss starkare”, var det någon som sa. Men, nej, det som skadar oss, skadar oss och kanske för all framtid.
Jag städar och fixar, sätter fast några sladdar, rensar i ett förråd men sedan står jag där igen framför mina nallar. När jag blev tonåring gömde jag undan nallarna och jag minns att jag oroade mig för hur det skulle kännas för stornalle. Jag bestämde mig ändå för att barndomen var passerad.
Jag skulle vara stark och kanske lite tuff på nått sätt. Jag visste inte då att barndomen aldrig är passerad utan kommer att pågå i oss hela våra liv, på gott och på ont. När jag lyfter stornalle brummar han lite och han tittar på mig tycker jag. Nu ska han ner i den stora skräpsäck jag har med mig. Det borde vara lätt men det är svårt, mycket svårt. Jag letar efter argument för att behålla nallarna. Det kanske är roligt för barnen att nallarna finns kvar? Svaret är helt enkelt nej!
”Ska du slänga nallarna”, undrar min fru och visst låter hon lite hoppfull? Jag svarar att det ska jag och försöker låta oberörd. Samtidigt hoppas jag att hon ska säga nått om att det är väl lite synd ändå. Det säger hon inte, nallarna har samlat damm länge nog.
Det fanns så många vuxensteg, köra moped, handla på systemet, ta körkort, utbildning, jobb och bilda familj men mitt eldprov står jag inför just nu. Jag ska slänga mina nallar och äntligen bli vuxen. Min fru anser att jag ska acceptera det faktum att jag ska bli gubbe men först måste jag väl ändå bli vuxen?
Det finns inga särskilda kärl för nallar på returpunkten. Brännbart, läser och inser att detta gäller nallarna. Jag har många säckar skräp i bilen men nallarna sitter i baksätet. Jag måste förflytta nallarna till ”brännbart” och kan inte bära dom i famnen som små barn. Nallarna måste nonchalant hivas i containern.
Vem kan jag ringa till och säga att idag har jag varit med om något väldigt jobbigt? För vem kan jag berätta att jag först nu är vuxen? Vad skulle barnbarnen tycka om att farfarmorfar blivit vuxen? Kanske skulle just dom förstå bäst. Barn har ofta inte hunnit ”mura in sig” och är bra på att förstå.