“Alltså, det är ju inte klokt vad bortskämda vi är, vi gnäller om vi inte får nya datorer och telefoner och så finns det de som har fått lämna allt och fly för sina liv till ett annat land…”
Eleverna som sitter runt bordet har just diskuterat några böcker de läst och kommit till en rad insikter. En av dem har föräldrar som flytt till Sverige och kom hit som välutbildade läkare och fick börja om här. De andra tittar förundrat och tycker att det verkar dumt, de hade ju redan en utbildning, varför dög inte den här?
Vi hör ofta hur allt fler, framför allt unga människor, läser allt mindre. I alla fall böcker. De läser bloggar och inlägg på sociala medier för glatta livet och de diskuterar och kritiserar det de läser. Men som en elev påpekade häromdagen, att läsa böcker är skittråkigt, för man har ingen att prata med om det man läst. Och det är ju just det! Man måste prata om det man läser, det är ofta först då som man får en fördjupad upplevelse och förståelse för vad det handlar om. Själv deltar jag i ett par olika bokcirklar och det har hänt mer än en gång att jag inte gillat boken eller inte riktigt förstått den, men med hjälp av samtalet faller bokens pusselbitar på plats – och hela min läsupplevelse lyfts. Att läsa är inte en ensamsyssla, vi behöver få dela den med andra.
Som lärare är det ett privilegium att få diskutera litteratur med elever. De behöver inte ha läst samma bok, ofta kan de ändå hitta gemensamma teman eller gemensamma drag hos huvudkaraktärerna och fantastiska samtal uppstår. Ibland lyfter det till helt nya nivåer och kanske de ser saker som jag inte har tänkt på. Egentligen gäller det alla sorters texter, även lärobokstexter, om vi inte lägger tid på att prata om dem och fånga upp vad eleverna uppfattat, kan det bli ganska meningslöst.
Åter till de boksamtalande eleverna, flera av böckerna hade det gemensamt att de handlar om flyktingar. Ett annat gemensamt tema var hur svårt det är när man utvecklas åt olika håll och hittar nya vänner och de konflikter och besvikelser som uppstår då. Det hade de själva erfarenhet av och diskuterade ivrigt. Eller hur en del förändras och blir kaxiga och dryga när de börjar högstadiet. Jag bara lutar mig tillbaka och ler lyckligt. Precis så här ska det vara när någonting sker i ögonblicket, när det där lilla ljuset tänds i ögonen och nya kunskaper nås. Eleverna var så glada när de skulle gå att de hade glömt att de blev bedömda också och det, händer inte ofta.