Vår bil är av någon anledning utrustad med taklucka.
När jag var ung var det typ det häftigaste som fanns och även om man var tvungen att veva armen ur led för att få upp den, så fick man känna sig lite så där amerikanskt filmstjärneaktig när man susade fram på motorvägen med stereon på högsta volym och vinden vispande i håret. Det var bara supercoolt. Nuförtiden räcker det med ett litet knapptryck för att inte bara ett, utan två - inner och ytter - tak, ljudlöst ska dra sig tillbaka. Varför en bil av nyare modell skulle behöva utrustas med taklucka är dock ett mysterium. Varför skulle man behöva det när man har alla möjliga avancerade klimatanläggningar och AC som sköter allt det där vispandet i håret utan att man behöver öppna nånstans. Och det är ju just de där små knapptrycken som kan ställa till det, för knappar har en tendens att sluta fungera och det var precis vad som hände när sonen skulle låna bilen förra helgen. Av någon anledning, det var kallt och regnade, fick han för sig att han skulle testa takluckan och eftersom den sällan används, av ovan nämnda skäl, har ju så klart eländet kärvat ihop. Luckan stannade halvöppen och inget mer hände. Ett litet retsamt klickande var det enda som hördes när man tryckte på knappen. Jaha, det var det. Under höstens hittills absolut regnigaste vecka har vi alltså åkt med öppen taklucka. Hela överdelen av bilen har varit totalt inplastad, för att slippa sitta med varsitt paraply som är rätt opraktiskt, och vi har hela tiden behövt planera var vi ska ställa den. Inuti har det låtit värre än i en helikopter. Som tur är har vi garage hemma. Jag skulle gett ganska mycket för en manuell vev kan jag säga.
Ytterligare en sak som kan läggas till listan över saker som plötsligt slutar att fungera, är den fyra år gamla mikrovågsugnen. Efter att ha blixtrat och brummat väldigt obehagligt varje gång man satt på den, har den nu slutligen gett upp. Ett ensamt sorgligt "error" i röda bokstäver blinkar mot oss. Jaha, det var det. Garantin gäller fortfarande, så det ska nog ordna sig, men den senaste tiden har varit som att kastas trettio år tillbaka i tiden. Tina upp nåt snabbt till middag? Nä just det, det tar flera timmar att göra det utan mikro - det skulle jag tänkt på i morse. Värma upp lite rester? Ja, det går ju, men det ser inte så aptitligt ut när man blandar allt i en kastrull och det tar lite längre tid. Lyxproblem igen, men det är svårt att komma ihåg hur man gjorde innan mikrons tid.
Nu är bilen fixad, själva luckan hade hamnat i nåt slags limboläge, knappen hittade inte luckan kan man säga, just för att den så sällan används, och service är tillkallad till mikron, den kanske till och med går att laga, så snart är nog ordningen återställd igen. Tills nästa gång.