Vi satte oss i ett litet samtalsrum och började tala om Borggårds Bruk, om hat och kärlek, om Anna Hellerstedt, om Vänsterpartiet, om Malmö, om Dramatens scenskola, om Grosvadskolan, om Joakim Randy Hansen, om grisiga människor på motell, om Pride, om Lunds universitet, om nämndemannauppdraget vid Göta hovrätt och om....

– Biblioteket stänger klockan sex så vi har gott om tid, sa Lilibet Gustafsson.

Efter vad som kändes som en kort stund senare så knackade en av bibliotekets medarbetare på glasdörren till rummet där vi satt.

– Ursäkta men klockan är sex och vi stänger nu, sa hon. 

Vädrets makter var med oss. Vi satte oss på en parkbänk utanför Kommunhuset. 

Det fanns så mycket att prata om. Hennes namn Lilibet till exempel. 

Var kommer det ifrån?

– Mamma och pappa tog namnet från en bok som heter "Lilibet cirkusbarn" där Astrid Lindgren har skrivit texter till foton och illustrationer av Anna Riwkin-Brick, berättade Lilibet.

Boken gavs ut 1960 och Lilibet föddes 1965. 

– De läste boken för min nio år äldre syster och då fastnade de för namnet, sa Lilibet.

Hon är barnfödd i Finspång. Sedan ungefär sex år tillbaka undervisar hon på SFI i Finspång. Vägen till läraryrket har inte varit spikrak.

– Jag var 32 år när jag tog examen som lärare med ämnesinriktning mot svenska, engelska och svenska som andraspråk vid lärarhögskolan på Linköpings universitet. Min lärarutbildning avslutades i december och när vårterminen inleddes i januari nästa år så var jag en av lärarna på Grosvad, berättade Lilibet.

Hon minns inte att hon var särskilt nervös.

– Som praktikant är det ju alltid någon annan som har huvudansvaret; man hänger där bak som en liten vagn. Det där kändes lite oroande, det minns jag, men efter ett par dagar så var det borta. Jag kände mig som ett lok och det var inget konstigt med det, sa Lilibet.

Hon lämnade Finspång efter tre års studier på den ekonomiska linjen på Bergska gymnasiet. 

– Det var en bra utbildning. Mycket språk, sekreterarutbildning med stenografi och maskinskrivning där jag ovanpå allt hade simmaren Pär Arvidssons pappa Enar som lärare i maskinskrivning, berättade Lilibet.

Hon har provat på en rad olika arbeten och utbildningar. Motellstäderska i Huskvarna en sommar, en annan sommar under utbildning till "Förplägnadslotta", barnflicka i familj i ett år på Östermalm i Stockholm, hemtjänstarbete i Malmö, diskplockare på färjelinjen Limhamn-Dragör, solidaritetsarbete på Emmaus i arbetskollektivet i den nedlagda glasbruksbyn Björkå i Småland, ett års studier på juristutbildningen i Lund och en del annat.

– När jag flyttade tillbaka till Finspång fick jag arbete och bostad på Borggårds bruk när Margareta Trägårdh var disponent på bruket. Det var ett monotont arbete på ackord och jag är glad att ha också den erfarenheten med mig, sa Lilibet.

Hon och flera av hennes vänner spelade teater på Folkets Hus i ABF: s regi. Klassiska pjäser varvades med inhopp i Finspångsrevyn.

De sydde kläder, arbetade med dekor och hon minns med värme all hjälp och allt stöd som de fick av bland andra Johan Tell, Arne Dagmalm, Lasse Torstensson och Lasse Palmqvist. 

– Teaterintresset var så stort och vi hade så roligt, berättade Lilibet.

Hon hade börjat hoppa in som lärarvikarie inom grundskolan och det kändes väldigt bra. Lilibet bestämde sig för att hon behövde en ordentlig utbildning.

– Jag sökte samtidigt till Dramatens scenskola och till lärarutbildningen i Linköping, berättade hon med ett skratt.

Vänsterpolitiken har hon haft med sig sedan ungdomen. Men det dröjde till 2012 innan vännen sedan barndomen och följeslagaren genom livet Anna Hellerstedt övertalade henne att gå med i Vänsterpartiet.

– Jag hade alltid sagt till Anna att jag vill vänta tills "barnen är stora" och nu var det ju stora så då gick jag med och efter valet 2014 hade jag uppdrag i fullmäktige och mycket annat, berättade hon.

Men efter ett par år slutade hon tvärt med politiken.

– Jag fick hat och hot riktat mot mig som kvinna och även mot min familj och då fick det vara nog. Men jag är ju en sådan människa som tycker att man ska försöka bidra om man kan. Därför känns det bra att vara ordförande för V i Finspång och därför är det så härligt att ha fått vara med om att få dra igång Pride i Finspång. Hatet och hotet förbleknar när jag känner hur mycket kärlek och medmänsklighet det finns i Finspång, sa Lilibet Gustafsson och log i kapp med kvällssolen som svepte över oss där på parkbänken.