Citatet är hämtat ur programkommissionens förslag till nytt socialdemokratiskt partiprogram och det är tydligt att kommissionen återvänt till socialdemokratins rötter för att staka ut framtiden för partiet.
Det är sida upp och sida ner med klassiska ståndpunkter. Det är jämlikhet, solidaritet, plikt och rätt, att var och en bidrar efter förmåga och behov, tillit, de ekonomiska, sociala och kulturella hindren för människors frigörelse ska avlägsnas. Till och med den ekonomiska demokratin har åter fått en plats i den socialdemokratiska visionen om hur Sverige bör se ut.
Programmatiskt är det en vänstersväng vi ser. Marknadsmisslyckanden är ett återkommande begrepp och de privata vinsterna i välfärden ska bort. Staten ska ta ett skarpare grepp om såväl skola som sjukvård.
Programförslaget innebär också en tydlig tillbakagång till en stram invandringspolitik och en nyfunnen skärpning av synen på kriminella och mer resurser till polisen, som ska prägla hela befolkningen och ha en tydligare folklig förankring. Socialdemokraterna anpassar sig till den verklighet som uppstått på senare år och programfäster den omsvängning som partiet redan gjort. Samma sak i utrikes- och säkerhetspolitiken där Natomedlemskapet får en framträdande plats.
De sista sidorna innehåller mer än hundra punkter på vad S ska stå för framöver. Punkterna är dock allmänt formulerade och vad de kommer att leda till konkret om Socialdemokraterna får möjlighet att bestämma återstår att se.
Så brukar det vara i alla partiers partiprogram. Det man kan vara säker på är att S kommer att driva det materiella i framtiden. Det kommer att handla om reformer för att förbättra välfärden, få fler i arbete, bättre skola kanske till och med åtgärder för att komma åt bostadsbrist och för att få ner hyrorna.
Betoningen av det materiella fick mig att minnas ett samtal jag hade med den dåvarande statministern Göran Persson i slutet av 2000.
Persson ville att jag skulle bli informationschef i statsrådsberedningen och den första stora uppgiften var att sköta informationen under Sveriges första halvår som ordförande i EU mellan den 1 januari 2001 och den 30 juni. Jag skulle leda alla presskonferenser och försöka få journalisterna att begripa vilket fantastiskt jobb Sverige gjorde som ordförandeland.
Erbjudandet var onekligen lockande. Det skulle vara spännande att komma in och studera hur det gick till i maktens korridorer efter att under 20 års tid bevakat politiken utifrån.
Men det var ju inte bara ett halvår som ordförande i EU, sedan skulle det fortsätta med det vanliga politiska arbetet och så småningom ett nytt val.
Jag undrade därför vad Göran Persson ville med politiken, vad ville han åstadkomma?
”Folk ska ha det bra, märkvärdigare är så är det inte”, blev svaret.
Men vad ska jag göra då?
”Du ska vinna varje dags mediala slag. Det är det som är politik”, slog Persson fast.
Jag reste mig efter en timmes samtal. Lovade att tänka på saken och återkomma. Redan på vägen ut kände jag att det nog skulle bli väl andefattigt att gå över till politiken. Jag tackade nej och fortsatte som journalist.
Med sitt programförslag riskerar Socialdemokraterna att en hel del väljare reagerar som jag gjorde. Politikens mål bör möjligen vara något mer än att folk ska ha det bra. Partiet skulle måhända må bra av ett partiprogram som har lite högre mål än det rent materiella.