Tsarens gamla slott var bedårande. Guld, kristall, grön och rosa marmor, klassisk konst ... Jag skänkte de fattiga revolutionärerna min förståelse. Överflöd av lyx och rikedom borde omfördelas mera rättvist.
I en gigantisk sal fanns en underbar staty. Den föreställde ett naket omslingrat par. På sockeln satt en liten skylt med kyrilliska bokstäver som jag inte förstod. Längre ner fanns en förmodad översättning på engelska, ”don´t touch”. Jag kunde inte låta bli att stryka med handen över statyns lena yta. På tre spikraka steg var vakten framme och grep mig i armen, samtidigt som han sa något på ryska. Jag fattade ingenting. Privet, Da, Spasiba, Voda och Vodka ... nej, min ryska räckte inte till. Svävande med tåspetsarna i golvet på vägen ut tänkte jag att jag kanske skulle få tillfälle att lära mig språket i sibiriskt fångläger. Min kompis kom springande. ”Är du inte klok!? Man får ju inte röra! Det står på! Don´t touch! Såg du inte det?”
Va´?! Jag trodde statyn HETTE ”Don´t touch”!
Sista missförståndet drabbade oss när vi skulle lämna landet. Vi satt på tåget som dunkade fram mot finska gränsen. Gränstullen, herrarna i vita militärrockar och höga pälsmössor, hade letat igenom varje skrymsle av tåget utan att hitta ens en liten gömd minidvärg som fripassagerare. Då ville den vänliga tågpersonalen bjuda oss på te innan den finska besättningen tog över. Vi sa spasiba direkt men tågvärden fortsatte att tjata: ”te? ti? tea? té? tii?” Da!!! Vi hade ju redan sagt att vi ville ha tea, te, té, tii. Han såg frågande ut, men kom snart tillbaka med en silverbricka med tio glas te. Vi var två personer.
Jag kände mig färdig med Ryssland. Fast eftersom det går billiga flyg till Asien via Moskva har jag ändå hamnat där ibland. Till exempel när jag och min man skulle flyga hem från Hanoi. På grund av oväder missade vi anslutningsplanet i Moskva. Vi tillbringade natten på ett hårt stengolv tätt bredvid fyrtio vietnamesiska bärplockare. Jag kunde ha stått ut, om det inte varit för att vakterna väckte oss med en lätt stövelpet varje timme. De ville se våra pass och biljetter. Jag kunde ha stått ut med det också, om det inte varit SAMMA vakter som väckte hos varje gång. Det är fortfarande jag! Samma pass! Samma biljett! Vad tror ni?! Att jag brutit mig in för att sova på ert stenhårda golv?!
Ryssland blev INTE bättre efter revolutionen. Varken tsarstyre eller militant makthysteri är mina grejer.
I händelse av att någon skulle missuppfatta min krönika och anmäla mig för hets mot folkgrupp vill jag påpeka att jag träffat många fina ryska människor. Men det gör inget om jag aldrig mer får visum till landet.