Vid den här tiden var Vilda västern med andra ord fortfarande indianernas land. När jag går här hemma i skogen, på ängarna eller påtar i mina trädgårdsland tänker jag ofta på indianerna och på deras sätt att leva. Jag ser respekten för livet och allt levande som något bra och eftersträvansvärt samtidigt som jag slås av hur bortblåst densamma är hos väldigt många i dag.
Här ska det vara asfalt och betong. Närmaste vägen och till varje pris - om så bara för att spara några sekunders resväg. Då spelar det ingen roll om där står träd som vuxit där sedan medeltiden eller om där finns sällsynta eller hotade arter.
Jag har många gånger under mina fjällvandringar inte bara fascinerats av det enormt storslagna, vilda, orörda och vackra. Jag har också - just för att landskapet är så fantastiskt - invaggats i en trygg förvissning om att det därför alltid kommer att få finnas kvar. För mig har det helt enkelt varit fullständigt otänkbart att någon skulle kunna vara så urbota dum att förespråka en exploatering av dessa områden. Åtminstone de som ligger i en nationalpark eller omfattas av annat skydd.
Nu vet jag inte längre. Det är som om alla fördämningar brustit. Inget är längre heligt. Okunnigheten, girigheten, egoismen och kortsiktigheten talar och vi lever i en tid där dessa egenskaper dessutom belönas.
Människor utan respekt för moder jord kan heller inte förväntas ha någon respekt för andra människor. Jag har slutat att förvånas över vad folk är kapabla att säga eller göra mot andra människor.
Nyligen brann det i ett garage i Klockaretorpet i Norrköping. Genast var ett antal typer framme och hade svar på vems fel det var och passade samtidigt på att skuldbelägga en hel grupp människor som dessutom hela bunten borde straffas med utvisning.
Polisen hade knappt påbörjat sin tekniska undersökning. Än mindre fastslagit brandorsak. Alltså fanns kanske inte ens någon skyldig. Det spelade dock mindre roll hos de som på förhand hade svaret. Så säkra att de ville ställa upp i tidningen med namn och bild var de dock inte. I riksdagen härjar numera intoleransens fula tryne fritt eftersom ett parti med intolerans som ledstjärna röstats in. Inte konstigt att en massa virrpannor får vatten på sin kvarn.
Men ok, vi kan väl köra enligt Klockaretorpsmodellen då; nästa gång en rasist begår ett brott utvisar vi alla rasister, nästa gång en vit man begår ett brott utvisar vi alla vita män, nästa gång en kristen begår ett brott utvisar vi alla kristna och nästa gång en kvinna begår ett brott utvisar vi alla kvinnor.
För några år sedan när jag planerade att göra en gärdesgård på gammalt hederligt vis av granslanor föreslog min lille brorson att jag skulle göra en gärdesgård av sten istället. Då kunde jag nämligen få huggorm. Det kallar jag respekt. Så talar en sann djurvän.
Det har ännu inte blivit någon ny gärdesgård, men huggorm har jag i min trädgård ändå och de känns både pålitligare och mer sympatiska än många andra giftiga typer här i världen.