Många resor, med dess upplevelser, har berikat mitt liv och jag nämner här några som fyllt mig med behag och trevliga minnen. Jag stod där på den stora båten; på fördäck kurs mot Amerika, det var sen kväll och denna stjärnhimmel som bara kan upplevas just där! Väl i New York: upp i Empire State Building, 102 våningar med en bedårande utsikt. Frihetsgudinnan där hennes ögon fick bli platsen till utsikten: Det var hit utvandrarna kom! Färden upp på Saint Lawrense River rätt in i den Canadensiska vildmarken mot Quebec, tillbaka och ut till Bermudaöarna där en mopedfärd förde mig till en fantastisk lagun.
Jag har upplevt Marocko med en vådlig kamelfärd, sett torget i Marrakech med 1000-åriga anor, badat i ungdomens källa på Azorerna; kände mig lite yngre en stund faktiskt men det gick snart över. En enkel bar med jordgolv, detta på Cypern, där de trevliga farbröderna överöste oss med frukt och vin! Inlandsbanan i Sverige var också en upplevelse, i Kiruna fick jag följa med ner till 600 m djup och spisa middag. Tågresan till Narvik, en fantastisk upplevelse och besöket hos samerna i Kautokeino inte så långt från Ishavet i norr. Allt detta och mer därtill får mig att fundera på resans betydelse och samtidigt konstaterandet att det egentligen inte resans längd som är viktig utan vad som upplevs. Så här när man blivit lite äldre, därmed inte sagt klokare, har jag kommit på att dom finaste resorna kan man göra i den omedelbara närheten. Jag hade aldrig sett Karlstad t.ex. men i somras blev det av. Att bila från A till B är inte min melodi utan inne på småvägarna kan finnas verkliga pärlor att titta på och de stora bullriga vägarna får vara för min del. Av någon anledning finns en plats, en timmes bilfärd genom skogarna, som fullständigt hänför mig. Någonstans i Uknadalen finns ett ställe med en vidunderlig utsikt över en sjö, skog och ängar. Att bara sitta där, med medhavd fika, visar just att det inte är resans längd som betyder så mycket utan just det att få uppleva. Och snart kommer tranorna tillbaka och då räcker det att bara gå ut på våran balkong, se upp mot skyn och ropa: Välkommen tillbaka! Lev väl.