Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Rektorn har svaret på elevens eviga fråga

Mitt i all förändringslust står Tangra Brussander på stadiga ben när det gäller undervisningens former.

Tangra Brussander är rektor på Bergska gymnasiet Bildningen. Hon vill skapa känslor av sammanhang och kunskap på skolan.

Tangra Brussander är rektor på Bergska gymnasiet Bildningen. Hon vill skapa känslor av sammanhang och kunskap på skolan.

Foto: Widar Andersson

Krönika2020-02-28 12:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

”Det är lätt att arbeta i Finspång.  Vägarna mellan människor i olika uppdrag och positioner är ofta direkta och utan krångligheter”, sa Tangra Brussander till mig en kväll härförleden.

Vi hade slagit oss ner i personalrummet på Bergska gymnasiet Bildningen där Tangra är rektor sedan ett och ett halvt år tillbaka. Hon hade sitt första rektorsuppdrag på Nyhemsskolan i Finspång. Där var hon i drygt tre år.

”Jag har ju tillbringat tjugo år som språklärare på De Geer gymnasiet i Norrköping och när det här rektorsarbetet blev ledigt så kände jag hur gymnasiemänniskan i mig var väldigt sugen att söka. Så blev det också”, sa Tangra Brussander.

Hon säger att hon blev ”väldigt väl mottagen” på Nyhemsskolan. 

”Det var mycket nervöst att komma dit. Det var mitt första jobb som rektor och dessutom var mitt ansvar grundskoleverksamhet från förskoleklass och upp till årskurs sex och i rektorsuppdraget ingick också en särskola; alltså verksamheter som jag inte hade någon större erfarenhet av. Men alla på Nyhemsskolan var så snälla och positiva och jag fick en drömstart i mitt nya yrke”, berättade Tangra Brussander.

Vägen till rektorskapet i Finspång har inte direkt varit spikrak. Hon föddes i dåvarande Jugoslavien i staden Pula; som numera är en del av Kroatien. 

”Min farmor, min mamma och jag är alla födda i samma stad. Men farmor föddes i Österrike, mamma föddes i Italien medan jag föddes i Jugoslavien/Kroatien! De här gränsstaterna i norra Italien har verkligen åkt fram och tillbaka mellan olika länder. Efter andra världskriget åkte vår stad in i östblocket från Italien. Men mitt modersmål är italienska och mamma och pappa talade mycket knagglig jugoslaviska. När jag var två år flydde vi och hamnade i en flyktingförläggning i Italien#, berättade Tangra. 

Det här var i mitten på 1960-talet och svenska industrier rekryterade arbetskraft ute i Europa. Tangra Brussanders pappa värvades till Sverige. En lördagskväll kom hon och hennes föräldrar till ett uppsamlingsboende i Söderköping. 

”På måndag morgon gick pappa till sitt nya arbete på en fabrik i Norrköping. Men mamma hade svårt att få arbete eftersom det inte fanns någon barnpassning. Vi bodde i Hageby och det var jättelånga köer till dagis; som förskolorna kallades för då. Mamma och pappa löste det genom att farmor kom till oss ett år för att passa mig medan mamma arbetade och medan jag köade till dagis. Efter ett år fick jag en plats på Nyckelpigan i Hageby Centrum. Där lärde jag mig snabbt svenska”, berättade Tangra Brussander.

Vi talade om tillvaron i Jugoslavien. Med lätt rodnande kinder fick jag erkänna att jag som ung socialdemokrat vurmade lite för Titos regim i Jugoslavien. Vi hade fått för oss att kommunisterna i Jugoslavien stod för en ”socialism med mänskligt ansikte”. 

Hon skrattade varmt.

”En arbetskamrat berättade en gång att hon åkte till Jugoslavien i ett solidaritetsprojekt för att plantera träd i det land vi flydde från för att det var så ofritt””, sa Tangra. 

Att hennes farmor släpptes ut ur landet för att åka till Sverige berodde på att hennes farfar inte fick åka med utan fick stanna som en pant för att farmor skulle komma tillbaka. 

Tangra Brussander har landat väl på Bergska gymnasiet. 

”Vi har ungefär 260 elever och växer lite varje år. Vår styrka är att vi har väldigt kompetenta och behöriga lärare som varit Bergska trogna och som ger utbildningen hög kvalitet. Det förändringsarbete jag nu har satt igång syftar till att vi ska bli det självklara valt för eleverna i Finspång och gärna för många andra också”, sa Tangra.

Jag tror att Tangra Brussander är en superrektor. Jag ingår förvisso inte i målgruppen.  Men nog kände jag lust att skriva in mig på Bergska gymnasiet när hon talade om lärarnas ”hantverk”, om behovet av att utveckla undervisningen så att den ger eleverna ”känslor av sammanhang” och om att förutsättningen för utbildning med hög och träffsäker kvalitet är att lärarna har ett ”genuint intresse för människor.” Det verkligen känns att Tangra Brussander vill att varje elev ska få vettiga och relevanta svar på den eviga elevfrågan ”Varför ska jag lära mig det här?”

Mitt i all förändringslust står Tangra Brussander på stadiga ben när det gäller undervisningens former.

”Undervisningen på Bergska gymnasiet är traditionell. Vi har duktiga lärare. Därför är det läraren som håller i undervisningen i skolsalen”, sa Tangra Brussander.

Det känns bra. 

Karta: Bergska gymnasiet, Bildningen