Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Rekommendationerna känns som ett hån

Söndagsflanerar genom ett fortfarande somrigt Söderköping. Stannar till i Sveriges äldsta bokhandel och köper några böcker på rea. Mängden människor börjar så sakta återgå till det normala, efter de senaste månadernas veritabla invasion.

Krönikör Cecilia Lundholm Pålsson.

Krönikör Cecilia Lundholm Pålsson.

Foto: TittiOlovsson

Krönika2020-09-06 16:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

På sommaren måste man alltid lägga till minst trekvart när man till exempel ska åka och handla, allt tar längre tid. I år till och med ännu längre. Om det här är effekten av att vi har semestrat i Sverige, tror jag att jag inte ens förstår hur många som vanligtvis reser utomlands den här tiden på året. 

Kön till den populära glassrestaurangen har ringlat sig längre än någonsin och utlöst ändlösa diskussioner och utbrott på den lokala facebooksidan. “Fattar ni inte att det är corona, tror ni att det inte finns här??” Och så vidare och så vidare, blandat med “Åh vad alla gnäller, kan vi inte vara lite trevliga mot varandra istället?”och så nya påhopp på det, i evighet amen. 158 kommentarer. Tröttsamt! 

Det måste ändå ha blivit en mycket bra sommar för många näringsidkare, fulla restauranger och caféer överallt. Vissa ställen är trevligare än andra, restaurangägare som inte tål kritik och sommarpersonal som ingen har lärt upp kanske inte står så högt i kurs, men man vänjer sig ju. Inser det när jag besöker grannstaden för att äta och blir positivt överraskad över att killen som serverar oss är så otroligt trevlig och serviceinriktad - så där som man faktiskt kan förvänta sig - men som jag inte känner mig så bortskämd med hemikring. Synd! Vad man faktiskt inte förväntar sig är att personalen ska börja tjafsa om huruvida maten var varm eller kall eller om vinet smakade bra, man gör om och gör rätt bara. Hoppas att turisterna har känt sig bättre bemötta. Men om de inte är så intresserade av att servera lokalbefolkningen, vilka ska de då leva på om de har öppet resten av året? 

Några veckor in på terminen kan jag konstatera att det är svårt att hålla avstånd i skolans värld. Eleverna är glada att se varandra och glömmer allt om social distansering. Jag med. Efter många år i olika skolbyggnader är jag van vid trängseln, kön till lunchen, en uppmuntrande klapp på någons axel, att jag ibland måste krypa nära för att höra en mumlig tonårsröst. Så påminns jag igen och går och tvättar och spritar händerna en extra gång. Rekommendationerna från Skolverket känns som ett hån. “Möblera klassrummen luftigt”. Jo visst. “Undvik större samlingar av elever, t ex i matsal, entré”. Eller hur?! “Förlägga verksamhet utomhus”. Nu ja, men i december? 

Längtar efter det gamla livet, det där alldeles vanliga, som vi tog för givet.