Nu är det ju inte så att varken världsfreden eller världssvälten ska lösas här, inget botemedel mot cancer, hiv eller ebola ska hittas. Jag har knappt ens ett komplicerat “livspussel” som ska läggas. Jag ska bara skriva en krönika! Men ibland är det som sagt omöjligt. Plötsligt finns det massor av andra livsviktiga saker som måste tas itu med först, t ex städa, rensa garderober, byta gardiner, oj då, vad smutsiga fönstren var, då måste man ju putsa dem också, köra lite spel på telefonen, kolla facebook, kanske äntligen ta tag i det där sommarprojektet som inte riktigt blev av, då när det var sommar, antagligen för att jag var upptagen med att köra lite spel på telefonen, kolla facebook… Ja, ni fattar va?!
Jag känner igen beteendet från min studietid, hur man kunde hålla på och skjuta på det där pluggandet tills det var rent löjligt. Till och med städning var roligare. Jag säger bara en sak - vilken tur att det inte fanns mobilspel och sociala medier på den tiden, för då hade det inte blivit någon utbildning kan jag lova! Det är helt sjukt hur mycket tid det kan ta. Jag undrar vad jag gjorde med all den tiden förut. Det är inte säkert att det var nåt som var så himla mycket vettigare, men jag tvivlar på att det var lika meningslöst.
Men jag hade faktiskt först tänkt skriva en krönika om min fantastiska sommar. Hur jag har hängt med hårdföra poliser i New Yorks undre värld och lärt mig allt om obduktioner, insamlande av bevismaterial och hur man avslöjar droghandel. Hur jag har lärt känna en ung fransk författare som drabbats av skrivkramp på grund av för stora förväntningar, ungefär som jag känner mig just nu, fast utan att aspirera på att vara författare förstås, och hur jag har varit i Ungern och lyssnat till en kvinnas berättelse om sin uppväxt där och om sitt problematiska förhållande till sin mamma. Jag hade också tänkt berätta om hur jag dessutom hunnit med att rida på kameler i Australien, besöka en ganska trasig familj i London och gå på cirkus bland knivkastare och trapetskonstnärer i Paris. Men nej, jag har inte varit jorden runt på 80 dagar, jag har inte ens haft det särskilt stressigt, eftersom det bara är i mitt huvud allt detta har hänt. Jag har läst böcker. Det är så magiskt att tränga in i nya världar utan att behöva lyfta ett finger, bara koppla av och ta det lugnt. Svindlande bilder skapas och man bestämmer själv hur alla personer och miljöer ser ut.
Men så kom jag på vilken kort text det skulle ha blivit, den skulle ha slutat exakt just här, eftersom jag inte gjort så mycket annat än just läst böcker och hängt i Söderköping, och njutit av sommarvärmen förstås. Så då var jag ju tillbaka i samma dilemma igen, ingen fantasi, ingen kreativitet, inget att skriva om. Men ja, nu verkar det ju ha löst sig, en text har trots allt tagit form, nåt finns att skicka in och jag kan återgå till mina meningslösa mobilspel och mitt facebookande. Allt det där andra känns plötsligt inte så viktigt längre och som tur är kan jag inte ladda telefonen vid sängen, så en stund efter läggdags ägnas fortfarande åt läsning.